Förra sommaren hände någonting fruktansvärt. Min älskade flatcoated retriever Ziggy simmade ut efter en boll i sjön vid vårt landställe på Värmdö och klarade inte av att ta sig in till land utan sögs ner under ytan mot botten. På tre sekunder var jag ute i
vattnet och lyckades med hjälp av en vän få upp honom på klippan, helt livlös. Min kompis stod handfallen bredvid och visste inte vad han skulle göra, men jag agerade snabbt och målmedvetet. Tre dagar tidigare hade jag
nämligen av en ren slump råkat se ett inslag på teve om hur man utför hjärt- och lungräddning på en drunknande hund och som i trans satte jag igång med hjärtkompressioner och mun-mot-nos. Minuterna kändes som timmar och operationen verkade till en början meningslös – Ziggy andades inte, blicken var stel och avföringen hade gått. Men jag vägrade att ge upp och känslan när hans ena ögonfrans till slut började fladdra var obeskrivlig. Jag hade fått honom tillbaka till livet.
När jag i efterhand pustade ut och hunden var på bättringsvägen formades en annan, vidrig tanke i huvudet. Tänk om det hade varit min femåriga son som hade dragits ner i vattnet och tänk om jag, precis som min vän, stått där handfallen utan att veta hur jag skulle göra under de där livsavgörande sekunderna? Tänk om han på grund av min okunskap inte hade klarat sig?
Hittills i år har 62 personer i Sverige drunknat och i maj 2018 var siffran dubbelt så hög som under samma tid förra året. Bland barn i åldrarna 1-6 år är drunkning den vanligaste dödsorsaken. Det är på grund av detta som regeringen nu i år har satsat 300 miljoner kronor på gratis simskolor runt om i landet. Det är också därför Räddningstjänsten och Sjöräddningssällskapet besöker ett antal skärgårdsöar i sommar för att undervisa öbor i första hjälpen och HLR.
Jag om någon vet att det är lätt att skjuta upp det där. Att tänka ”jag går någon kurs en annan gång, när jag inte har så sablars trångt i mitt pressade schema” eller att förlita sig på gamla dammiga kunskaper från en utbildning som tagits för åratal sedan. Men i ett skarpt läge gäller inga halvmesyrer – kunskaperna ska sitta inhäftade i ryggraden och de behöver ständigt fräschas upp. Du har i bästa fall några minuter på dig, i värsta bara sekunder. För mig var snabbkursen på Söderöra en påminnelse om vad vi alla, inklusive jag själv, behöver kunna för att inte stå handfallna den dagen då det som inte får hända faktiskt händer. Att kunna agera i det läget kan faktiskt göra hela skillnaden.
-Ingrid Hedman
