Stora Ekholmen, utanför Vaxholm, har länge varit igenvuxen och husen förfaller. De nya ägarna, som köpte ön förra året, har stora planer för Ekholmens framtid.
Kerstin och Gunnar Haglund som bland annat driver Arona Rederi har åkt förbi massor med gånger och blivit berörda av ön men aldrig klivit iland förrän den var till salu förra året. Nu har de stora planer på att låta kulturen blomstra på ön och ser potential i de gedigna sekelskiftesvillorna som tiden nött ner. Vi möts på färden över från Vaxholm som tar knappt fem minuter och redan halvvägs syns det vita huset med byggnadsställningar runtom. Sandahlska heter det, och är en av 19 byggnader som nu en i taget ska rustas upp. Utanför huset möter vi Pentti Karvinen, snickare.
– Det var så enkelt att börja här. Steg ett var att riva bort allt som var renoverat, säger han.
I Sandahlska huset råder full aktivitet bland snickare och målare. Taken ska putsas med kalkbruk på gammalt sätt. Fönster ska tillverkas enligt de gamla, men man gör också ett extrafönster som kan sättas dit vintertid för extra isolering. Ett hörn i ena rummet saknar kakelugn. Den lutade in i rummet och har därför omsorgsfullt plockats ner och kommer ställas upp igen. Ny panel ska tillverkas på de ställen där den ruttnat. Björn Höglund spänner väv på väggarna.
– Det här huset tar ungefär en vecka per rum. Det finns både 17- och 1800-talssätt i hur man spände. Och olika marmoreringar, säger han.
– Vi vill vara väldigt trogna, poängterar Gunnar Haglund.
På nedervåningen är ett mindre rum innanför ett sovrum förberett för vatten och avlopp. Här ska det bli badrum. Alla sovrum på ön – totalt 50 bäddar blir det – kommer ha eget badrum och det är kanske det enda som frångår ursprungsritningarna.
– Då hade alla hus utedass, men det vill man inte ha idag, säger Gunnar Haglund.
Utanför huset möter vi trädgårdsmästaren Jenny Lundqvist och Anders Mischa som presenterar sig som arborist och landskapsgestaltande poet. Han gör det snickarna gör med husen, fast i naturen. Så att ön kommer till sin rätt.
– Jag går längst strandlinjen och sorterar bort det som inte har en bra framtid. Ser till att det finns många olika sorters växter som trivs ihop. Det är stor mångfald här och jag tar bort så lite som möjligt, säger han.
Att återskapa ön handlar lika mycket om naturen som om byggnaderna.
– Vi ska ha en strandpromenad runt hela ön, som har vuxit igen, berättar Kerstin Haglund.
Flera av de igenvuxna vägarna har tagits fram enligt gamla kartor och gruset ligger fortfarande alldeles löst ovanpå. Rosorna som planteras är inte vilka rosor som helst, utan tidstypiska för 1870-talet.
– Vi försöker hitta någon grund, hur vägarna ska gå, och gestaltar de olika trädgårdarna som hör till husen. Alla hus hade sin speciella karaktär och trädgård, säger Jenny Lundqvist.
En gång kallades Stora Ekholmen skärgårdens vackraste ö. Familjen Grumme som bodde här på sommaren var bildade kulturella människor. De hade tjänstefolk till allt – matlagning, tvätt, växthus. En trädgårdsmästare bodde här året om från 1870-talet.
Alla byggnader hinns inte med på de tre timmar vi har på ön. Vi går genom gräset och passerar kaffegrottan, en stenbelagd avsats med bågar över där det ska klättra rosor om ett par år. Härifrån blickar man ut över vattnet, precis som från de flesta byggnader, paviljonger och trädgårdar på ön. Vi hinner titta in i ladan där restaureringen påbörjats.
– Här ska det bli kulturområde och vi ska göra i ordning ladugården till kulturhus.
Paret som har mycket kontakter inom kultur då deras charterbåt har mycket musikkvällar ser massor med möjligheter att använda båten till öns verksamheter. En gammal estradvagn som Carl Anton Axelsson hade i Vitabergsparken kommer bli scen.
Gunnar Haglund berättar att man förberedde för avloppssystem någon gång på 80-talet men att det aldrig har gått att använda. Nu finns planer på att göra nytt avlopp och även lösa vattenfrågan, kanske satsa på avsaltningsanläggning.
– Man hade sprängt överallt på ön och överallt låg det sprängsten, så Bosse gjorde en mur av dem, säger han och pekar.
Bosse Sten är enligt honom öns hjälte nummer ett. Han har gjort strandskoningen – byggt upp strandlinjen som rasat – och far nu runt i en traktor.
– Oj, nu kommer det nåt spännande, det här måste du se!
Gunnar Haglund småspringer ner till vattnet och bryggan. Entusiasmen går nästan att ta på. Där ligger fartyget Granat från Stavsudda. Nu ska det gjutas ett fundament till en ny brygga, den gamla är i alltför dåligt skick. Bredvid står det gamla växthuset, här odlade de vindruvor, har släktingar till Grummes bekräftat.
– De hade odlingsbäddar framför. Mycket snittblommor som de tog in i huset, och så grönsaker förstås. Här skulle man nästan vilja ha ett kafé. Vi vet inte vad det blir så småningom. Men det ska återskapas, säger Kerstin Haglund.
Ön är unik på många sätt. Samtliga byggnader är uppförda innan år 1900. Unikt är också att det mesta är orört sedan 1965. De som ägde ön från 1965 till 2008, George Martin och Susan Harris, hade filosofin att naturen skulle ta över. Sedan dess har tiden stått stilla. När de tog in hantverkare 2007 gjordes arbetet inte på ett tidstypiskt sätt. Fönster har spikats för, gipsväggar täcker in gamla träpaneler och stuckaturer, tak har isolerats med plast.
– De blev lurade. Vi ska ta bort allt sådant.
Att ön var förfallen kände de till när de köpte förra året.
– Nu ska vi till George och Susans hus. Tjenare, här kommer byggmästarn själv! utropar Gunnar Haglund.
Byggmästaren Thomas Häggström som lärt känna paret genom att samtliga är båtentusiaster, kommenterar renoveringarna som påbörjats på vissa av husen:
– Bygger du på och till får du inte bara fult utan också mögel.
Han konstaterar att det är lättare att hitta de mer autentiska materialen nu än för 15 år sedan. Till exempel kan ett gammalt foto laddas upp i ett program som återskapar snickarglädje med modern teknik.
Husen som inte rörts alls är faktiskt i bättre skick, till och med de där det regnar rakt in som det gör där George och Susan bodde i över 50 år, i trädgårdsmästarbostaden. Här finns gott om kakelugnar, möbler från förra seklet och ett kök som varken har indraget vatten eller vitvaror. Nedanför fönstren ligger glas på marken.
– Det går att rädda det här, säger Gunnar Haglund.
Haglunds kommer själva inte bo i något av husen utan vill att ön ska komma fler till gagn. Bröllop, kurser, konferenser, kulturevenemang, troligen pensionat med uthyrning av hus eller enstaka rum. Personal kommer krävas på ön även i nutid.
– Vi återskapar Grummelivsstilen – men inte för en familj.
Fakta/De har ägt Stora Ekholmen
- Den första privata ägaren Carl Martin Munthe byggde troligen ingenting. Han sålde 1877 till arkitekten Carl Sandahl och byggmästaren Otto de la Croix.
- Byggmästarna C A Olsson och Johan Möller hyrde och byggde efter de la Croix död varsin villa, liksom Sandahl.
- Sjökapten A Stauss ägde under ett par år alla byggnader på ön.
- Familjen Grumme köpte hela ön 1909 och hade det som sommarresidens och byggde hönshus och lador.
- George Martin och Susan Harris köpte allt 1965. De byggde ångbåtsbryggan som trafikeras av Waxholmsbolaget idag. De bodde på ön till april 2019, sedan 2008 som hyresgäster åt entreprenörerna Michael Silferberg och Rolf Tönnesen som lät renovera några hus och tog ner 800 träd.
- 2019 köpte Haglunds hela ön.