KRÖNIKA. Ibland kan jag höra bofasta skärgårdsbor referera till Tidningen Skärgården som ”deras” tidning. Jag tycker det är fint och hedrande att få höra det eftersom ett av våra syften är att försöka spegla skärgårdsbornas och skärgårdsföretagarnas villkor, som inte alltid är de lättaste.
Samtidigt är det inte oproblematiskt att vi ses som en tidning för ”skärgårdsbor”. Öbor är ju individer och har som sådana inte sällan helt olika uppfattningar i olika frågor som berör dem. Konflikter är tyvärr en närmast ofrånkomlig del av varje samhälle och rimligen något som vi bör bevaka även om vissa ibland tycker att det blir för mycket negativa skriverier om just deras fina ö.
Gränsdragningen mellan öbo, deltidsbo och fritidsbo är också svår att dra. Ska mantalsskrivna öbor prioriteras före andra i vår bevakning? En sådan princip skulle få mycket märkliga konsekvenser. Vi skriver ju regelbundet om människor som gör betydande lokala insatser, men som inte alltid är skrivna på öarna.
Vi försöker bevaka ö-frågor objektivt utifrån vanliga kriterier för vad som har nyhetsvärde, dit hör bland annat konflikter men även positiva händelser. Personligen tycker jag att de roligaste jobben är när saker går bra, samarbeten fungerar, företag utvecklas, barnfamiljer flyttar ut och så vidare. Men själva nyhetsflödet är egentligen ingenting vi kan styra över och för mig är det viktigt att vi inte blir del av en intressegrupp. När vi till exempel skriver om skarvar och de skador de ställer till med så kanske en del tycker vi gör en bra bevakning, men kanske är de inte lika glada när vi skriver om studier som inte påvisar några skador från skarv.
Alternativet, att föra en agenda där vi ibland blundar för saker som inte passar in, blir orimligt. Det gäller alla frågor, även interna stridigheter på öarna. Vi har till exempel skrivit om kritik mot SIKO, om splittringar på Ljusterö, Löparö och Blidö, bara för att nämna några. Vid ett tillfälle lyfte vi kritik från ortsbor mot ett företag som ville exploatera ett större område i Haninge kommun. Företaget valde därefter att inte ställa upp på intervjuer längre, annat än under mycket specifika förhållanden. Tråkigt för oss, men framförallt tråkigt för dem själva som därmed missat flera positiva nyheter kring deras verksamhet som jag gärna hade skrivit om.
Jag har full förståelse för företag, föreningar och organisationer som tycker att vi enbart borde ringa när det går bra och när det finns roliga nyheter att berätta. Tidskrifter arbetar möjligen på det sättet, men inte nyhetstidningar. Jag förmedlar mer än gärna fler solskenshistorier, de finns där ute, glöm bara inte att tipsa oss!