KRÖNIKA. Fästingar älskar mig. Jag älskar lupiner. Jag har haft borrelia fyra gånger och något som troligtvis var TBE, när halva kroppen domnade av och jag tappade orienteringssinnet, när- och sifferminnet. Jag misstänker starkt en fästing från Nåttarö. Ett år tog det att bli någorlunda återställd.
Jag seglar ofta till skogiga fästingrika öar. Tidigare gick jag alltid en kvällspromenad innan jag kröp till kojs men nu har jag slutat med det, eftersom det krävs dagsljus för att hitta de små krypen. Jag har alltid gummistövlar, väl instoppade långbyxor och myggsprejade ben på skogspromenader. Utan det känner jag obehag. Rädslan för fästingar begränsar mitt liv.
Fästingar är ingen invasiv art men lupiner är det. Att jag tycker så mycket om lupiner har med min barndoms midsomrar att göra. Vår förvildade trädgård var ett pointillistiskt hav av rosa, vitt och blått när jag kom ner på midsommaraftons morgon. I de stjärnformade bladen låg daggdroppar och glittrade och jag minns ljudet av de ihåliga saftiga stjälkarna när de bröts. Jag har för mig att de blå lupinerna var lättast att plocka. Vi satte dem i hinkar och for med dem till mormor och morfar där vi klädde midsommarstången med björkris och lupiner, utan en tanke på att de kunde sprida sig eller att det skulle vara något fel med det. Numer klassas lupiner som invasiv art och vårt midsommarbeteende skulle inte godkännas. Det känns dock fel att säga att lupinerna är invasiva när det var vi människor som från början importerade dem från Nordamerika och möjliggjorde spridningen. Att säga att de är invasiva lägger skulden på lupinerna eller för den delen skarven och mördarsniglarna.
”Fästingar är helt onödiga, varför finns de?”, säger många. Trots att jag avskyr fästingar tycker jag att det där uttrycket är väldigt märkligt. Jag passar på att fråga jourhavande biolog på Naturhistoriska om de verkligen är onödiga. Han menade att fästingar gör stor nytta för spridningen av borrelia och TBE. Det handlar ju om ur vilket perspektiv vi pratar om djur och växter. Vi gör vi det oftast ur ett människoperspektiv utan att vara medvetna om det.
Det finns väl egentligen ingenting som säger att människor är viktigare på jorden än fästingar, snarare tvärt om. Vi är mer invasiva och onödiga än både fästingar, lupiner, mördarsniglar och skarvar och våra skadeverkningar botas varken med penicillin eller vaccin. Till skillnad mot djur och växter kan vi dock tillägna oss kunskap och ta ansvar för naturen.
Jag älskar lupiner men kommer inte att plocka några till midsommarstången. Om jag skulle råka plocka en bukett, då lägger jag den när den blommat ut i en tätslutande plastpåse.
