Skärgårdsstiftelsens omorganisation totalsågas av de anställda som berörs. Nästan ingen av de 26 anställda tillsynsmännen och naturvårdarna på öarna väljer att vara kvar.
Av Skärgårdsstiftelsens 26 anställda på fältet har 24 stycken valt, eller kommer att välja, att tacka nej till erbjudande om fortsatt anställning när organisationen görs om den 1 september. Det visar en rundringning som Skärgården gjort, men två personer, båda fackombud, har tidningen inte lyckats få kontakt med. Anledningen till att så många väljer att sluta beror i det flesta fall på att de i den nya organisationen måste utgå från lokalkontor på fastlandet istället från öarna. För många kommer detta att medföra orimliga restider och kostnader om de vill bo kvar, vilket gör att vissa tvingas att tacka nej till fortsatt anställning. Rickard Rundgren Björk är i dag bosatt på Fejan i norra skärgården och placerad som tillsynsman på ön med omnejd. Skärgårdsstiftelsen erbjuder nu honom och kollegan Jonny Nord på Arholma en heltidstjänst på Gålö i Haninge, 130 kilometer från hemön och drygt två timmars bilresa på fastlandet, trots att närmaste lokalkontor kommer att ligga på Riddersholm på Rådmansö.
– Erbjudandet till mig är skräddarsytt för att få mig tacka nej, säger Rickard Rundgren Björk.
Han har räknat ut att han med dagens bränslepriser skulle behöva betala omkring 15 000 kronor i månaden i bränslekostnader för bil och båtfärd till och från jobbet, vilket skulle ge honom cirka 6 700 kronor över att leva på. Andra som tidningen talat med beskriver erbjudandet som ”omöjligt”, ”inte praktiskt genomförbart” och ”horribelt”.
– Vi hanterar erbjudandena enligt turordningslistan i enlighet med lagen om anställningsskydd (LAS) och därför hanteras omplaceringserbjudandena efter anställningstid före närhetsprincip. Därför ser erbjudandena olika ut beroende på var man befinner sig i turordningslistan, säger Ulrika Palmblad-Wennergren, kommunikationschef på Skärgårdsstiftelsen.
Maria Klerehag, Kommunals ombudsman i Stockholm vill inte lämna någon kommentar kring hur många som slutar eftersom allas svar ännu inte nått facket, men säger:
– För oss är det i dagsläget inte möjligt att ta detta vidare arbetsrättsligt. Möjligen kan vi ta någon enskild medlems ärende vidare om vi kan bevisa att erbjudandet är oskäligt.
Omorganisationen har skapat oro bland de anställda, men flera av dem som tidningen pratat med vittnar om svårigheter att nå de lokala fackombuden med sina frågor.
– Vi har haft kontinuerlig kontakt med dem (fackombuden) och min uppfattning är att de kommunicerar med medlemmarna, säger Maria Klerehag.
En del anställda som lämnar Skärgårdsstiftelsen hoppas trots allt kunna behålla vissa inkomster genom att fortsätta göra uppdrag för stiftelsen, men då i egen regim. Enligt Skärgårdsstiftelsen kommer de som sägs upp att ha förtur till de nya tjänster som skapas. Enligt Anna Waxin, vd på Skärgårdsstiftelsen, kan det bli aktuellt med ”hubbar” på vissa öar, vilket skulle göra det möjligt för vissa att tacka ja till fortsatt anställning, men det är ännu oklart när eller om det blir aktuellt med den typen av lösningar.
För många tillsynsmän och naturvårdare är det med stor sorg som de lämnar Skärgårdsstiftelsen.
– Jag har jobbat för stiftelsen i tjugo år, på morfars gamla område. Det känns tungt att bli uppsagd nu, säger Johan Stavre, tillsynsman på Östra Lagnö.
Text: Peter Augustsson och Jonas Hållén
