Skärgårdsstiftelsens jordbruksarrendatorer – eller snarare deras betesdjur – utför ett mycket viktigt naturvårdsarbete på stiftelsens marker. Men intresset för att bli skärgårdsbonde minskar.
– Våra jordbruksarrendatorer har en otroligt viktig betydelse, det är deras fyrbenta djur som sköter en stor del av naturvården. Dessutom är våra jordbruk viktiga attraktioner i skärgården, säger Skärgårdsstiftelsens vd Lena Nyberg.
Antalet intresseanmälningar när ett jordbruksarrende annonseras ut är dock färre i dag jämfört med för 20 år sedan.
Karen Andersson är naturvårdshandläggare på Skärgårdsstiftelsen:
– Sist vi annonserade fick vi två svar. Det var i och för sig bra svar, men det var ju ingen rusning.
Vad detta beror på, kan Karen Andersson bara spekulera i:
– Det är svårt att driva jordbruk i dag, det är ingen jättelönsamhet i det, och att driva jordbruk på en ö medför ytterligare svårigheter.
När en gård på fastlandet annonseras ut är intresset som regel större än om den ligger på en ö.
– Svårast är nog skärgårdsboendet. Att man förstår hur det är att bo och leva i skärgården är viktigare än att man kan det här med att vara bonde, säger Camilla Strandman som vid årsskiftet lämnar över arrendet av Östanviks gård på Nämdö till nya krafter.
Hon och Albert Mattsson har själva hittat sina efterträdare, som sedermera godkänts av Skärgårdsstiftelsen.
– Det är svårt att hitta rätt personer, man behöver kunna så många olika saker, säger hon.
Dessutom är stiftelsens jordbruk som regel väldigt små, fortsätter Karen Andersson.
– Ett normalstort jordbruk i dag är flera hundra hektar åkermark och det här handlar om kanske 15–20 hektar, eller 50 i bästa fall. Man kan inte leva på enbart jordbruket, man måste kombinera det med nånting annat.
På öarna är det inte ovanligt att jordbruksarrendet kombineras med en tjänst som tillsynsman eller naturvårdare hos Skärgårdsstiftelsen. Men många driver också någon form av publik verksamhet, som guidade visningar och en gårdsbutik. Vilket stiftelsen gärna uppmuntrar.
Andra faktorer som sannolikt påverkar intresset är att jordbruket generellt blivit väldigt reglerat. Byråkratin kan vara omfattande och att söka de nödvändiga EU-stöden är inte alltid det enklaste.
– I dag måste man vara ganska insatt även i de administrativa delarna, och det kanske också begränsar en del, säger Karen Andersson.
Från stiftelsens sida ställer man dessutom ganska hårda krav på den som vill arrendera. Utbildning och erfarenhet av att driva jordbruk ska finnas, dessutom vill man se en ekonomisk kalkyl som visar att det man tänkt sig är realistiskt. Och även om det inte gäller generellt kräver man allt oftare att jordbruket ska drivas ekologiskt.
– Vi försöker föra in det mer och mer. När vi byter arrendator försöker vi lägga in det.
För att få rätt nivå på arrendeavgifterna anlitade Skärgårdsstiftelsen för några år sedan LRF konsult som gick igenom vartenda arrende. Gårdens storlek, placering och inte minst betesmarkernas placering är några faktorer som påverkar avgiftens storlek.
– Vi försöker vara en bra jordägare. Vi ska inte ligga jättehögt men vi får ju heller inte dumpa, säger Karen Andersson.
