Yrkesfiskare längs hela Sveriges kust larmar om bland annat kraftigt minskade strömmingsfångster och en krisartad situation för det småskaliga fisket. Nu har elva regioner gått samman för att stärka det lokala, kustnära fisket, samtidigt som allt fler röster höjs för att flytta ut trålgränsen.
En nyligen framtagen rapport från Sportfiskarna visar att uttaget av strömming i Bottenhavet under de senaste 20 åren ökat explosionsartat på grund av det storskaliga pelagiska trålfisket. Samtidigt har medelvikten för fisken minskat och könsmognaden konstaterats inträffa allt tidigare, vilket leder till slutsatsen i rapporten att ett kraftigt överfiske sker på arten.
Enligt Internationella Havsforskningsrådet ICES är strömmingsbestånden i Bottenhavet och Östersjön inom säkra biologiska gränser och fiskekvoterna har satts därefter. Dock ser man inte till lokala variationer på bestånden.
– Att ICES hanterar strömmingen i Bottenhavet som ett enda bestånd är ett stort systemfel som riskerar att få mycket allvarliga konsekvenser för hela ekosystemet, kommenterar Lars Ljunggren, biolog på Sportfiskarnas lokalkontor i Gävle.
Även i Östersjön trålas strömming med liknande problematik, och debatten kring det småskaliga kustfisket kontra det pelagiska industrifisket, vars fångster främst mals ner till fiskmjöl, har intensifierats under våren. Nu har elva regioner gått samman och bildat ett nytt nätverk kallat “Hållbart lokalt förankrat yrkesfiske med framtidstro”.
– Vi vill uppnå två saker: ett hållbart Östersjön och ett livskraftigt lokalt kustfiske i Stockholms skärgård och längs Sveriges kust. Vi ser att den svenska fiskepolitiken på det hela taget inte riktigt har rätt fokus. Det är bra så till vida att den eftersträvar hållbarhet, men till dags dato har man inte sett att det finns värde i det lokala småskaliga fisket, säger Gustav Hemming, (C), skärgårdsregionråd och initiativtagare till nätverket. Han fortsätter:
– Det finns några ben att stå på i den här frågan. Ett är att det småskaliga fisket får tillgång till fiskeresursen, ett är att förenkla regelverken och underlätta för att föryngra industrin och ett är näringslivsutvecklande insatser för att till exempel hitta nya marknader.
Lanseringen skedde i förra veckan under ett webbsänt seminarium där ett 70-tal näringsidkare, politiker och myndighetsföreträdare deltog, däribland Fredrick Federley (C), ledamot i Europaparlamentets fiskeriutskott, Maria Gardfjell, vice ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott, Jakob Granit, generaldirektör på Havs- och vattenmyndigheten (HaV), samt länsfiskekonsulent Henrik C Andersson.
Allt fler röster, såväl från politiskt håll som från flera småskaliga yrkesfiskare längs kusten, har höjts för att flytta ut trålgränsen från fyra till tolv sjömil, och därmed undvika att trålfiske bedrivs i området strax utanför skärgården, där strömmingen samlas inför sin lekperiod.
Det vill dock inte HaV göra ännu, även om de medger att de ser en nedgång i fångsterna i det kustnära fisket.
“Sannolikt är det en fråga om kumulativa effekter som rör miljötillståndet i stort. (...) Vi har inte ett tillräckligt bra kunskapsunderlag för att veta huruvida en utflyttad trålgräns skulle gynna kustnära strömmingsbestånd, eller vilka andra effekter en sådan flytt skulle ge. Vi har beställt biologiska underlag som ska ge oss bättre kunskap”, skriver myndigheten i ett uttalande.
Det behövs dock inga nya utredningar, menar Henrik C Andersson, som under seminariet tydliggjorde sin ståndpunkt att det småskaliga kustfisket i ostkustens skärgårdar helt kommer att vara utslaget inom fem år om inte åtgärder vidtas snarast. En akut åtgärd, enligt honom, är att omedelbart flytta ut trålgränsen.
En sådan gräns skulle dock endast kunna förbjuda svenskt fiske. För att reglera möjligheten även för andra länders fartyg att fiska innanför 12 sjömil skulle överenskommelser med de länderna behöva göras inom ramen för EU:s fiskeripolitik.
