KRÖNIKA. I somras gjorde tidningen Mitti en uppmärksammad serie artiklar om det storskaliga trålfisket utanför Stockholms skärgård och dess påverkan på fiskbestånden längs kusten. Frågan var absolut inte ny, men artiklarna fick stor spridning i medier och skapade en livlig debatt. En del forskare, politiker och sakkunniga tjänstemän krävde allt från att trålgränsen flyttas längre ut från kusten till ett totalt stopp av allt trålfiske i Östersjön. Främst riktades kritiken mot hur det storskaliga industrifisket efter lekmogen strömming allvarligt hotar ekosystemen i skärgården. Enligt kustfiskare har bestånden på strömming i skärgården gått ner kraftigt under senare år.
Denna gång tycks alla skriverier har tagit skruv. Strax innan jul meddelade regeringen att man ger Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att se över hur kustlekande bestånd av strömming kan skyddas. Men inte nog med det. I fredags lämnade lämpligt nog den så kallade miljömålsberedningen sitt betänkande ”Havet och människan” till miljöminister Isabella Lövin (MP). Betänkandet består av två delar och är mycket omfattande, bara innehållsförteckningen i varje del är omkring fyrtio sidor. Ett av förslagen handlar just om att i ett pilotprojekt undersöka möjligheten att flytta ut trålgränsen ytterligare från Stockholms ytterskärgård. För att förslaget ska bli verklighet krävs dock ett internationellt samarbete eftersom andra länder annars kan fortsätta sitt fiske som vanligt.
Kritiker menar att det saknas vetenskapliga belägg för att trålfisket påverkar fångsterna i det kustnära fisket. Det må vara sant, men det är därför detta är ett bra förslag som förhoppningsvis inte bara ger oss mer kunskap, utan även mer strömming. Men trålgränsen är trots allt bara en liten pusselbit i ett stort pussel, hoten mot våra fiskbestånd kommer från flera håll som exempelvis övergödning, ökat antal storspigg och sämre vattenkvalitet. Beredningen föreslår många åtgärder som, om de genomförs, tillsammans kommer att stärka fiskbestånden längs kusten. I Stockholms skärgård har vi dessutom nyligen fått till en förvaltningsplan för mellanskarv, som ger utrymme till begränsing av antalet skarvar. Vi har även infört licensjakt på säl. De största och kanske allvarligaste frågorna, som allt varmare och allt surare hav, är svårare att göra något åt på kort sikt, men förhoppningsvis kommer vi att få verktygen på plats för att vända den negativa utvecklingen för våra hotade fiskarter i Östersjön.
