Svenska Jägareförbundet är kritiskt till Naturvårdsverkets förvaltningsplan för skarv. Sveriges ornitologiska förening betonar behovet av att inte stirra sig blind på skarven som orsak till de svaga fiskbestånden.
Som Skärgården berättade i förra veckan är Naturvårdsverkets förslag till förvaltningsplan för skarv ute på remiss. Svenska jägareförbundet instämmer i den kritik som Naturvårdsverkets konsult framförde i förra veckans tidning.
– Jag håller med om att den är mycket urvattnad, det är egentligen ingen konkret förvaltningsplan, säger förbundets jaktvårdskonsulent Hans Geibrink.
Han betonar att hans kommentarer grundar sig på en första genomläsning och att han ännu inte hunnit analysera texten på djupet, men säger:
– Vi kommer att vara kritiska i vårt remissvar.
Dels, fortsätter han, är det missvisande att verket inte skiljer på stor- och mellanskarv, dels är texten alldeles för inriktad på gynnsam bevarandestatus.
– Vi anser att man kan använda habitatdirektivet om livskraftiga stammar. Gynnsam bevarandestatus är ett svårt begrepp.
Dessutom tycker han att man i betydligt högre utsträckning hade kunnat luta sig mot EU:s riktlinjer, som ger ett ganska generöst utrymme för skyddsjakt på skarv. Men nu har man tonat ner de bitar som ger stöd för skyddsjakt.
Forskaren Henri Engström, som skrev sin avhandling om storskarv, är Sveriges ornitologiska förenings fågelskyddssekreterare. Han tycker det är bra att planen lyfter fram så kallad adaptiv förvaltning och att man betonar vikten av att titta närmare på effekten av eventuella åtgärder. Planen tydliggör också att det är EU:s regelverk som sätter gränserna för möjligheterna att tillåta jakt. Argumentet att fågeln inte hör hemma här utan borde bekämpas på samma vis som mink eller andra så kallade invasiva arter, håller inte och saknar stöd i EU:s syn på skarven.
– Så länge vi är medlemmar i EU är det svårt att argumentera för det.
På frågan om det finns några vetenskapliga belägg för skarvens eventuella påverkan på fiskbestånden längs kusten säger Henri Engström att det i princip är omöjligt att konstruera studier som med hundraprocentig säkerhet kan svara på den frågan. Därför är det en svår balansgång mellan kraven på vetenskapligt underlag och rimliga bedömningar som måste göras. De studier som gjorts har ofta varit knutna till speciella miljöer under begränsade tidperioder vilket gör det svårt att dra några säkra slutsatser.
Henri Engström efterlyser en bredare syn på orsakerna till de svaga fiskbestånden i Östersjön och att man inte stirrar sig blind på skarven. Under vissa förhållanden kan Sveriges ornitologiska förening dock acceptera skyddsjakt.
– Men det ska finnas ett gott underlag på att det finns en problembild och att jakten kan förväntas kunna bidra till lösningen på problemen.
