Hon var med och släckte den stora branden på Fejan, har räddat livet på människor i svåra situationer och bekämpat ett oräkneligt antal bränder.
Gun Björk är lantbrukaren som av en slump blev brandman för snart 20 år sedan.
– Jag lär mig något nytt varje gång jag jobbar. Ingen olycka är den andra lik, säger hon.
Som född och uppvuxen på en gård i Älmstatrakten var det rätt självklart för Gun Björk att hon skulle arbeta med lantbruk. I flera år jobbade hon också som lantbruksavbytare.
– Jag åkte runt på olika gårdar och löste av bönder när de behövde vara lediga, förklarar hon.
Men i slutet av 1990-talet hände något. Plötsligt fick Gun problem med astma och hade svårt att andas.
– Det visade sig att jag var allergisk mot mögel. Så det var bara att ge upp karriären inom lantbruket.
Att tanken på att bli brandman kom upp beskriver hon som en ren tillfällighet.
– På den här tiden var jag aktiv inom damfotbollen i Rimbo och min tränare arbetade då på brandstationen i Norrtälje. Han berättade att det saknades folk och frågade mig om jag inte skulle söka, berättar Gun.
Sagt och gjort tog hon sig till en rekryteringsträff för att ta reda på mer om brandmansyrket.
– Jag var den enda tjejen som var där. Sedan ställdes frågan om vi ville testa att gå på rullbandet med full mundering.
Gun var den enda som tackade ja.
– Och jag klarade det!
Sedan är resten, som det brukar heta, historia. Hon fick blodad tand för yrket och sökte in till brandmansutbildningen. Idag har hon jobbat för Norrtälje räddningstjänst i nästan 20 år.
Under sin tid inom brandkåren har Gun sett alltifrån döda och svårt skadade personer till rena familjetragedier. Alla larm påverkar henne på något sätt, berättar Gun, men vissa olyckor minns hon tydligare än andra. En sådan händelse är restaurangbranden på Fejan för två år sedan.
– Ja, det var ett väldigt speciellt larm. Jag minns att jag såg en stor svart rökpelare som stod upp mot himlen när vi närmade oss ön.
Gun var vid det tillfället rökdykare. Så det var hon som var först in i den brinnande byggnaden.
– När jag och min kollega var där inne blev vi omringade av elden. Som tur var hade vi inte så långt ut.
Desto sämre gick det för restaurangen som brann ned till grunden.
– Jag minns den chockade krögaren som stod nere vid bryggan. Han hade beställt massor av utrustning till köket och arbetat hårt för att rekrytera personal.
Även om en stor del av hennes jobb handlar om att ta hand om skadade så är en minst lika stor, och viktig del, att finnas till hands för anhöriga.
– De anhörigas situation är ofta jobbigare eftersom de inte vet hur det ska gå för den som är skadad. Det är inte ovanligt att de känner en maktlöshet eftersom de kanske inte kan eller vet hur de kan hjälpa till.
Efter varje larm pratar brandmännen med varandra och ventilerar det som just hänt. Det är nödvändigt, säger Gun.
– Oftast räcker det att vi pratar inom gruppen men skulle vi behöva mer hjälp finns det att få. Gruppen blir ju lite som ens extra familj.
När brandmännen är ute på en olycksplats arbetar de alltid enligt ett koordinerat arbetsschema, alla vet vad de har ansvar för. Det, menar Gun, är bra vid särskilt jobbiga och psykiskt krävande larm.
– Då kan man lättare fokusera på vad man har att göra och lägga känslorna åt sidan.
En baksida med att vara med om så många olyckor på jobbet är att Gun blivit överbeskyddande mot sin familj.
– Men det är ömsesidigt. Familjen är ju även rädd om mig. Vill det sig illa kan det vara så att jag inte kommer hem igen efter ett arbetspass.
När Gun gick från deltid till heltid var hon den första kvinnliga heltidsbrandmannen i Norrtälje – och en av de tio första i landet. Även om yrket fortfarande är mansdominerat har allt fler kvinnor hittat till brandkåren.
– Idag är vi hela nio brandmän som är kvinnor inom Norrtälje räddningstjänst, säger Gun.
Egentligen vill hon inte göra en grej av att hon är kvinna och brandman.
– Jag arbetar på samma villkor som killarna. Visst kan det vara tungt ibland, men det är det ju för alla. En nackdel för mig som tjej är att jag kanske inte kan bygga lika mycket muskler som de kan. Men å andra sidan är jag mer uthållig.
I förra veckan blev räddningstjänsten i Norrtälje nominerad till det Svenska jämställdhetspriset 2018 för sitt arbete med att rekrytera fler kvinnor. En av fyra brandmän som anställs idag är kvinna.
– Det känns naturligtvis jättekul. Det har hänt en hel del under de åren som jag varit anställd här, säger Gun.
I en mansdominerad bransch är det lätt hänt att jargongen kan vara rå och macho. Men det är inte något som Gun känner igen sig i.
– Jag har nog varit rätt så förskonad från sådant. Vilket är väldigt skönt. Vi som jobbar här accepterar varandra och då spelar det ingen roll om man är kille eller tjej.
