Endast 55 minuters bilresa från Stockholm city lever makarna Pensar nära havet och naturen med två barn och en rad olika djur på Löparö. Här planerar de för en by där ett 20-tal barnfamiljer ska kunna bosätta sig. Men för det krävs en bro så att man kan ta sig fram till huset med bil, något som alla på ön inte är intresserade av.
– Det är värt att strida för. Vi kan inte bara ha ett Skansen, det måste fungera i praktiken, säger Johan Pensar.
När vi kliver iland i viken på Löparös östra sida hälsar Möja, Feja och Löga välkomna med ihärdiga skall. De studsar av glädje när Anna Pensar öppnar grinden till rastgården alldeles intill huset från 1800-talet. Fåren bräker lite på avstånd. Norrgården, ett gammalt hemman där markerna brukats sedan 1500-talet, är återigen i aktivt bruk och här finns också höns, vaktlar och snart kräftor.
Båtresan från fastlandet tar bara fem minuter, men makarna Pensar gör den flera gånger om dagen.
– Vi har två bilar på fastlandet, en fyrhjuling på ön och två båtar för att få ihop vardagspusslet, berättar Anna.
Anna arbetar inne i Stockholm tre till fem dagar i veckan. Döttrarna Elsa och Ester hämtas och lämnas på förskolan i Riala. Johan lägger merparten av sin vakna tid åt gården och all pappersexercis som krävs för de stora planerna paret har.
Makarna Pensar köpte Löparös Norrgården för fem år sedan när de ville söka sig ut från stan. De har ägnat mycket tid åt att röja upp marken och sakta byggt upp gården till ett modernt lantbruk. Därför tror de själva hårt på konceptet med en klimatsmart skärgårdsby på rimligt pendlingsavstånd till Stockholm. Fler delar, och skulle kunna leva, deras dröm.
– Alla som bor i skärgården kan inte vara bönder, verkligheten ser inte ut så idag, säger Johan.
Vi tar en tur med fyrhjulingen på grusvägarna, som är några kilometer totalt. Familjen Pensar äger ungefär en fjärdedel av marken på ön. Hälften av den vill de stycka av till 28 större villatomter. Johan stannar fyrhjulingen vid en åker som sträcker sig några hundra meter längs med vägen, med barrskog bakom.
– Vi vill behålla åkrarna där man till exempel skulle kunna ha odlingslotter. Tar man ner lite skog tänker vi oss att några hus kan ligga där.
Vi kör vidare, vägen lutar mer uppför och vi stannar igen. En kort promenad senare står vi inne i skogen högt upp på ett berg och blickar ut över Furusundsleden.
Strandlinjerna ska behållas för det fria friluftslivet. Tomterna ska ligga i klungor om ungefär fyra-fem hus.
– Ingen radhuskänsla. Det ska vara luft mellan husen, säger Anna.
Avsaltningsanläggning, slutna avloppssystem med rening, el och fiber är några av faciliteterna som de vill samla i gemensamhetsanläggningar. Det finns också planer på en gemensam lokal med arbetsplatser. På så vis kan man dela kontor med andra, utan att behöva lämna ön varje dag. Genom att bygga upp byn samtidigt med samma husleverantör kan kostnader effektiviseras och hållas nere och Pensars tror att en tomt med villa kan landa på sex till tio miljoner.
– Det är i den högre klassen men ändå billigare än motsvarande på fastlandet.
Anna och Johan Pensar säger att de har minst 23 familjer som är intresserade av att flytta ut till Löparö.
– De är mycket driftiga personer, allt från jurister till IT-konsulter som kan jobba från ön eller resa i jobbet.
Men – de vill kunna ta sig fram till huset med bil. Förra året lyckades Pensars få till stånd en vinterbro – en inte helt smärtfri process med protester från andra fastighetsägare – som läggs mellan bryggspetsarna på västra Löparö och fastlandet, för att slippa gå de 34 meterna på isen. Nästa steg är därför att de vill anlägga en bilbro här. Pensars ser många fördelar, utöver den uppenbara att slippa behöva lasta i och ur bilar och båtar.
– Det skulle underlätta transporter, som blir väldigt dyrt till sjöss. Räddningstjänst, hemtjänst och ambulans kan ta sig fram. Vattenfall vill ju knappt komma hit som det är idag, säger de med stormen Alfrida färskt i minnet.
Johan poängterar att båt är mysigt men inte särskilt klimatsmart, och ser hellre alternativet med att kunna ta en tyst elbil hela vägen fram till huset.
Protesterna över en bilbro har inte låtit vänta på sig och makarna Pensar beskriver att stämningen på ön inte alltid är positiv. 14 personer är bofasta på Löparö, resten är fritidsboende. Fritidsborna vill behålla den lugna idyllen och ser inte behovet av en bilbro. I dagsläget har cirka hälften av de drygt 200 berörda fastighetsägarna motsatt sig broförslaget i Lantmäteriets pågående ärende som gäller en ”Naturlig förlängning av väg i form av bro för gång-, cykel- och vägtrafik”. Den andra hälften har inte hörts. Ingen har i skrivande stund bejakat förslaget.
– Vi möter ju ibland kritik, men någon lösning presenteras sällan, säger Johan.
De fastighetsägare som Skärgården pratat med vill inte medverka i artikeln. Men de samlade åsikterna gäller en oro över att ön ska exploateras. Vägarna på ön är inte dimensionerade för biltrafik. De vill bevara en unik miljö utan bilar och buller. De tycker, till skillnad från
Pensars, att fastigheternas värde skulle sjunka om det fanns en bilbro. Och att Pensars driver ärendet utan att prata med andra Löparöbor först.
– Förändring gör ont. Men den kommer innebära fördelar för hela ön då skärgårdsbåtar, VA-problematik och tillgänglighet förbättras för hela ön, säger makarna Pensar, och jämför med Lidingöbron och Skarpöbron.
Det finns positiva grannar också, bland annat en äldre person som har svårt att gå men som gärna skulle flytta ut på heltid om framkomligheten var lättare.
Johan menar att Löparö inte bara kan vara ett Skansen, utan en modern livsstil måste kunna rymmas även i en idyll.
– Frågar jag hur de har det hemma i Täby, till exempel, berättar de att där kör de in bilen i sitt varmgarage. Det vill vi också kunna göra.
Planerna för byn ligger just nu som planbeskedsansökan hos Norrtälje kommun, och ett besked väntas i början av 2020.
– Jag tror att de flesta kommer gilla det när det väl är på plats, säger Anna.
Kan ni förstå de som inte vill bli tvingade att betala för något de inte vill ha?
– Ja, men ingen blir tvingad. Bron kan finansieras med offentliga medel, och med skärgårdsbyn. Vi vill vara transparenta, säger Johan.
Han hoppas att byn kan vända trenden av att skärgården avfolkas och istället locka unga personer.
– 28 barnfamiljer skulle rentav vara lönsamt för kommunen.
