I juletid tycker jag alltid att begreppet tid blir lite extra påtagligt. Kanske känner många igen sig i det, just i den här tiden när ett år tar slut och ett annat ska komma.
Det är faktiskt oftast på julafton det slår mig nästan förlamande, när introt till “Kan du vissla Johanna?”. Det har alltså redan gått ett år sedan förra julen - redan.
Det må vara en barnslig iakttagelse men det upphör ändå inte att fascinera – det här med hur man uppfattar tid. Att den kan gå både så långsamt och så snabbt. Ibland vill man bara att tiden ska gå och ibland vill man aldrig att den stunden man är i ska ta slut.
I början av året gjorde vi en liten undersökning kring hur snabbt politiker i olika kommuner svarade på mejl. Några har fortfarande inte svarat, en annan svarade inom en timme och någon efter 20 arbetstimmar. 20 arbetstimmar är nästan tre dagar, oceaner av tid när man som stressad journalist vill ha svar innan tidningen går i tryck. Antagligen hade det redan varit försent för en kommentar när svaret kom, men politikern har knappt hunnit rensa mejlinkorgen.
Vi väntar på så mycket, särskilt i relation till våra myndigheter. På utredningar, besked, överklaganden, att bygglovsansökningar ska bli besvarade, på att få till ett möte. Många gånger har myndighetens kugghjul knappt börjat snurra innan vi tröttnar. Hur kan saker få ta så lång tid undrar vi. Hur svårt kan det vara? Men för myndigheterna är kanske två år för att göra en utredning inte särskilt länge. Oräkneliga ärenden hanteras parallellt, saker ska skickas kors och tvärs och utredas noga.
För privatpersoner kan samma tidsrymd kännas outhärdlig och få faktiska konsekvenser. Tiden det tar för en helikopter att komma fram eller en möjlighet att få åka till fastlandet som aldrig kom innan man blev för gammal och trött för att kunna.
Vissa av oss har för mycket jobb och för lite tid, för andra är det tvärtom med för mycket tid och för lite jobb. För vissa har tiden på jorden tagit slut i år. Kanske hastigt, oväntat eller som en lättnad efter den långa kamp som trots allt är livet. För andra har tiden på jorden precis börjat.
Det är väl tur ändå, att tiden går. Jag tror att det är viktigt att inte glömma bort att reflektera över det ibland. Så kan vi fortsätta nästa år med att se till att dagiset faktiskt öppnar innan barnen tar studenten, att vi färdas för många timmar av våra liv mellan platser, eller att vi ens har en möjlighet att ta oss dit vi behöver. Att vi får del av det vi har rätt till.
Gott nytt år!