Dioxinhalterna i Östersjöfisk påverkas av en mängd faktorer, som storleken på fisken, var och när den är fångad och hur den har beretts. Nu ska ett forskningsprojekt undersöka hur man kan optimera både fiske och beredning i syfte att minimera dioxinhalterna.
Fet Östersjöfisk – strömming och lax – innehåller som bekant dioxiner och andra miljögifter, varför dessa fiskar omfattas av Livsmedelsverkets kostråd. Men råden är generella och tar inte hänsyn till att dioxinhalterna kan variera stort. Med rätt fiskemetoder och rätt beredning kan man minimera innehållet och klara de gränsvärden som EU satt upp.
– Framför allt handlar det om att man fångar strömming av en storleksklass mindre än man traditionellt gör i dag, för då är den yngre och har inte ackumulerat lika mycket.
Magnus Karlsson är forskare vid Svenska miljöinstitutet IVL. Tillsammans med en grupp yrkesfiskare längs norrlandskusten arbetar han med en förstudie som undersöker hur man på bästa sätt kan fånga och bereda fet östersjöfisk.
– Det finns bland annat en idé om att försöka utveckla en ny typ av filémaskin som klarar av en lite mindre storlek på strömmingen.
Förutom storleken på fisken påverkas dioxinhalten även av vilken tid på året som fisken fångas. Gifterna är huvudsakligen bundna i fiskens fett och fiskens fetthalt varierar över året.
– Det finns en årscykel i fetthalten som skulle vara intressant att titta på för att se om man kan hitta perioder som är bättre än andra att fiska på.
Även beredningen av fisken kan påverka hur mycket dioxiner den innehåller, speciellt när det gäller lax.
– Dioxinhalten varierar väldigt mycket i olika delar av fisken, beroende på hur fettrika de är.
I USA och Kanada, där man har liknande problem i de stora sjöarna, är instruktioner i hur man rensar fisken en del av kostråden. Nära skinnet och längs buken sitter de fetaste delarna.
– Om man filear laxfilé på ett lite smartare sätt skulle man kunna få ner halterna avsevärt.
Vilka delar av fisken man tar med påverkar även analysresultatet när fiskarnas dioxinhalt undersöks. Det visar de provtagningar av lax som yrkesfiskarna längs norrlandskusten själva bekostat.
– Alla låg under gränsvärdet, de flesta långt under.
När Livsmedelsverket gör sina analyser ger det helt andra resultat, med betydligt högre gifthalter. Verket följer nämligen en EU-förordning som stipulerar hur mycket fett från skinnet som ska tas med i analysen.
– Det är förmodligen där det skiljer, hur mycket fett man har skrapat loss.
Men frågan är hur många som verkligen äter så mycket fett som Livsmedelsverkets analyser bygger på?
– Det blir inte så representativt för det som konsumenten stoppar i sig. Men Livsmedelsverket har inte gjort fel, de har följt förordningen till punkt och pricka, säger Magnus Karlsson.
Pilotstudien, som även innefattar en kritisk granskning av den vetenskapliga grunden för Livsmedelsverkets kostråd, pågår under våren. Målet är att den ska resultera i att man beviljas anslag till en större studie där man mer noggrant kan undersöka hur fiske och beredning kan optimeras för att minimera dioxinhalterna i fet Östersjöfisk.
