Under augusti har dykare kartlagt delar av gruvorna på Utö. Dykningarna ger en unik inblick i livet i gruvan när den stängde för snart 150 år sedan.
För andra året i rad har ett gäng dykentusiaster tagit sig ett hundra-tal meter ner i de gamla gruvhålen på Utö för att dokumentera platsen. Dykningarna ger en unik bild av hur arbetet såg ut för 150 år sedan när gruvan stängdes. Dykteam har tidigare dykt i gruvan, men aldrig så djupt och så omfattande som de som görs nu. Djupare än 40 meter är vattnet kristallklart och syrefritt, vilket gjort att lämningarna bevarats. Att dyka ner i hålen är nästan bokstavligen som att färdas bakåt i tiden.
– Det är jättehäftigt, ingen annan har ju varit där sedan gruvan stängdes 1879, säger dykaren Anders Etander i dykteamet som kallar sig In water under land, ett gäng som specialiserar sig på att dyka i gruvor.
När Skärgården träffar dykarna är målet för dagen att först ta sig ner ett 60-tal meter i det som heter Ribbingsgruvan sedan vidare till Spensgruvan på 85 meters djup, för att undersöka en bil som dumpats någon gång på 50-60-talet.
– Vad vi är på jakt efter är att undersöka botten på gruvorna eller orter, annars finns inte så mycket det är mest bergväggar. Det har vi har hittat hittills har handlat om pallbockar, trätråg, kättingar och kedjor. Vi hittade två spett som man kanske ställt undan för att hämta senare, men glömts bort. Annars har varit ganska duktiga på att städa undan efter sig, det finns inga andra verktyg.
Förra året hittade teamet stegar i trä monterade på bergväggen och fortfarande i gott skick.
– Det fanns avsatser, men man klättrade alltså hela vägen. Vi kunde fortfarande se att stegpinnarna var slitna ojämnt, att man föredrog att börja med höger fot.
Ett av de mest fascinerande fynden i år är en nästan intakt pumpanläggning. För att tömma gruvan på regn och smältvatten pumpades vattnet upp i genomborrade stockar. Det gick dock inte att lyfta upp allt vatten på en gång utan det rann ut i kar längs med bergväggen.
– Vi har sett ritningar på pumpanläggningen i museet, det är häftigt att kunna knyta ihop historien med verkligheten, säger Anders Etander.
– Det finns liknande anläggning i Sala silvergruva, men jag har aldrig sett en så intakt tidigare, fyller dykaren Martin Fregelius i.
Allt som finns nere i gruvan är kulturminnesskyddat, dykarna tar inte med någonting upp. Syftet är enbart att dokumentera miljöerna. Ett dyk ner till 80 meters djup tar ungefär 120 minuter. Av den tiden spenderar dykarna kanske 15 minuter med att arbeta. Det mesta av tiden handlar om att ta sig upp. Från sex meters djup tar det 50 minuter att komma till ytan.
– Det är långtråkigt att ligga och stirra in i en bergvägg, säger dykaren Anders Etander.
Dykarna i teamet har till och med penna och sudokuplatta med sig för att fördriva tiden!
Innan dagens dyk går Anders Etander igenom det som ska göras. Att kommunicera nere i gruvan är en utmaning. Gester kan lätt missförstås.
– Det svåra är att fotografera! Problemet är att videolampor riktas mot de som ska fotograferas, vad jag signalerar till är det ingen av dem som ser.
– Det här är en rebreather, säger Anders Etander, och pekar på sin utrustning. Med den finns ett luftrum i munstycket som gör att man faktiskt kan prata under ytan. Men har man ett munstycke i munnen och helium i gasen så det kan vara svårt att förstå vad man säger.
Dykningen är ingen billig hobby. Utrustningen kan kosta upp mot 100 000 kronor. Därtill kommer kostnader för gas som förbrukas, vilket kan bli en ganska dyr historia vid djupa dyk. Förutom viss sponsring för transport av utrustning så får medlemmarna i teamet ingen ekonomisk ersättning för sitt arbete, utan dyker i gruvor helt enkelt för att de tycker det är roligt.
– Det är värt varenda krona, säger Ander Etander och får medhåll av övriga i teamet.
Eva Schröder är ordförande i Utö hembygdsförening som bland annat sköter gruvmuseet. Hon är glad över dykarnas insatser.
– Vi tycker det är fantastiskt kul och spännande. Det som förvånat oss är stegarna, att de är så intakta. Det är spännande att se de nötta trappstegen där ser man gått i flera hundra år. Det ser ut som skopor.
Tanken är att en utställning kring dykningarna ska invigas nästa sommar i museet. Eventuellt kommer man även att genomföra dykningar nästa år, även om man nu har ganska bra koll.
– Vi har dykt av nästan allting som är dykbart. Vi är nere på hundra meter, det är ungefär så djupt vi kan gå säkerhetsmässigt, säger Anders Etander.
[caption id="attachment_18284" align="alignnone" width="300"]
OLYMPUS DIGITAL CAMERA[/caption]Fakta/Utö gruvor
Gruvorna på Utö anses som Sveriges äldsta järmalmsgruvor. Redan på 1100-talet kan man ha börjat bryta malm på ön. Äldsta beläggen på gruvdrift finns från 1500-talet. Området består av ett antal gruvor i olika djup och omfattning. Största gruvan heter Nyköpingsgruvan. Den är 215 meter djup. De viktigaste järnmalmsmineralerna är svartmalm och blodstensmalm. Gruvorna lades ner 1879. Ställbergsbolagen hade för avsikt att återuppta gruvdriften. Man gjorde provbrytningar på 50-talet men lade ner projektet på grund av vikande konjunktur. Idag tillhör området Skärgårdsstiftelsen.
