På Söderarm samlades på söndagen den 18 augusti omkring 200 personer för fyrmästarlunch och samtal om sjöfart då och nu, på Internationella fyrdagen.
– Vi är här för att träffa andra besättningar och skapa nya kontakter, säger Fredrik Linnéus, pilot på Sjöfartsverkets räddningshelikopter som tillsammans med Sjöräddningssällskapet bjuder på ytbärgningsuppvisning.
92 steg är det totalt att klättra upp i Söderarms fyr. Först en stentrappa, därefter både trä och metall innan den sista, brantaste stigningen. Exakt hur många gånger om dagen fyrvaktaren fick klättra upp här under 1800-talet, då fyren gick på rovolja, finns ingen uppgift på.
– Jag kan tänka mig att det var väldigt ofta, om du försöker tända med sådan olja så märker du att det är svårt och det sotar väldigt mycket. Och det får ju inte sota i linsen, säger Anngret Andersson.
Hon driver Söderarm AB, som startades 1999 för att bevara Söderarms fyr och alla byggnader på Torön, när Sjöfartsverket lade ner all verksamhet här och Sverige skulle avrusta sitt invasionsförsvar.
– Jag kom hit 1998 på uppdrag av länsstyrelsen som undrade om man kan göra något av det, annars skulle det brännas. Det tyckte jag verkade synd. Vi försöker bevara så mycket som möjligt, säger Anngret Andersson.
Tur var väl det, för idag används ön återigen av lotsarna, som maj-september sover här för att få sin lagstadgade vilotid.
– Åker de in till Kapellskär får de inte tillräckligt med vila, berättar Anngret Andersson.
Söderarm har haft betydelse för sjöfarten inte bara med tanke på fyren och lotsstationen utan också som väder- och sjöräddningsstation, och även som militär bas och ledningscentral. På 1700-talet togs beslutet att bygga en angöringsfyr här för att markera början på farleden in mot Stockholm, men det dröjde till 1839 innan den, tillsammans med det första bostadshuset, stod klar. Sedan 2003 firas fyrarna världen över och öppnar upp för allmänheten. Vissa firar första helgen i augusti.
– Men vi vill ligga kvar på riktiga Internationella fyrdagen. Det känns också som ett bra avslut på sommaren och start på förhösten. På det här viset förlänger vi möjligheten att komma ut i skärgården.
För att firandet ska vara genomförbart är all personal ur företaget på plats, samt åtta ideellt engagerade eldsjälar ur Vänföreningen Söderarm.
– Vi ser redan fram emot nästa år, säger några av besökarna, och Anngret Andersson känner igen flera stycken.
Besökarna avnjuter en fyrmästarlunch och tittar sig omkring på den karga och blåsiga ön. Kaffekoppar och vinglas blåser omkull. Men upplevelsen en augustidag 2019 kan inte mäta sig med de hårda vintrar då fyrmästare och soldater bott och verkat här. 200 man låg i beredskap under andra världskriget. De bodde i tält de första åren innan ett bostadshus där alla rymdes var på plats. Två av vintrarna var så kalla att förnödenheter kunde köras hit i bil på isen. Men redan innan kriget bodde ett 20-tal personer, varav sju skolbarn, på ön. Under två år bedrevs till och med skolundervisning här.
– Det kan man ta upp i debatten om skolor på landsbygden, säger Anngret Andersson.
Lotsarnas besök är det enda som till vardags påminner om svunna tider. Men just idag är både Sjöräddningssällskapet, Sjöfartsverket och Kustbevakningen på plats för att berätta om sin verksamhet. Fyrar är kanske inte avgörande för sjösäkerheten längre, men det finns annat som är viktigt att ha med sig.
– Till exempel att klä sig i lysande färger. En gul kajak syns bättre än en svart och det kan vara avgörande om vi ska kunna se en nödställd, säger helikopterpiloten Sven Axelsson.
De poängterar också att en båt bör ha fler än en förare.
– Det är alltför vanligt att, oftast är det tyvärr så, mannen kör båten. Händer något hinner båten komma en sjömil innan de andra ombord får stopp. Och var inte rädd för att låta barnen prova, tidigt. De ska veta hur man drar av på gasen och slår av motorn, säger Fredrik Linnéus, pilot.
Men tillbaka i fyrtornet, där det enda skenet idag är en solcellslampa. De två 1000-wattslamporna som tack vare prismat förstärks och lyser 25 sjömil – att jämföra med 26 sjömil till Mariehamn – är inte längre tända. Vänföreningen Söderarm har försökt starta upp dem med hjälp av den som senast servade fyren som på grund av hälsan inte orkat ta sig upp men förhoppningen finns.
– Det är en tråkig utveckling att man släcker fyrar. Det är ett så oerhört mäktigt ljus som kastas på klipporna, säger Håkan Engström i vänföreningen.
