KRÖNIKA. På söndag är det val i Sverige. Det är bland det finaste vi har i vår demokrati och jag hoppas att alla tar tillvara på den ynnest det är att få gå och rösta, på vad man vill dessutom.
I veckans tidning har vi sammanställt långa listor över vad våra folkvalda i kommuner, landsting och riksdag vill åstadkomma med skärgården under kommande mandatperiod. I sakfrågor om allt från ambulanshelikoptern till ö-skolor har vi försökt pressa politikerna till att bli så konkreta som möjligt, för att du som väljare ska kunna förstå skillnaderna mellan partierna och hur din röst kan påverka din framtida vardag. I förra veckans krönika skrev Lasse Söderman att väljarna behöver tydliga alternativ att ta ställning till, att “känslan av att kunna göra skillnad, att få till en förändring – eller undvika den, är sådant som engagerar.”
Men jag vill mena att det också är viktigt att belysa vad som faktiskt inte skiljer partierna åt. I ett extremt upptrissat debattklimat där man ständigt söker konflikterna och vattendelarna är det lätt att glömma bort allt arbete tvärs parti- och blockgränser som måste till för att föra vårt land framåt. Ofta blir det mer intressant att titta på de frågor och förslag där det råder samstämmighet, för det är de som faktiskt har störst chans att bli verklighet. I synnerhet i en tid av parlamentarisk oreda där knappast något parti ensamt kommer kunna driva igenom alla vidlyftiga löften som nu utfästs.
På Stockholms universitets frukostseminarium om prioriterade åtgärder för Östersjön i veckan var panelen, bestående av miljöpolitiska talespersoner för sex av riksdagspartierna, rörande enig i flera frågor. Alla vill till exempel se åtgärder som avancerad vattenrening vid kusternas reningsverk, något som bevisat har stor effekt på tillståndet i havet. Det kanske inte blir så hett nyhets-stoff när alla är överens, men det gör att det finns gott hopp om att konkreta satsningar på havsmiljön kommer bli verklighet oavsett hur regeringens sammansättning ser ut efter söndag.
Istället för ständig polemik skulle jag vilja kräva ännu mer samarbete av våra folkvalda. Ännu högre ambition att hitta gemensam grund och att genomföra de åtgärder där det vetenskapliga belägget faktiskt är tillräckligt nu. Skryt hellre om det istället för att desperat försöka sticka ut med orealistiskt valfläsk. Det betyder inte att kompromissa bort era ideal. Däremot att visa ansvarskänsla och insikt om att ensam inte är stark i dagens politiska landskap.