Nina Holm, som driver Ninas Kiosk på Yxlan, är vinnare av Skärgårdens hederspris år 2018. Motiveringen lyder “Oförtröttligt och envist driver hon sin verksamhet och håller öns servicepunkt öppen årets alla dagar. Hennes insatser bidrar till att hålla Blidöbygden levande och har också gjort Kiosken till en självklar samlingsplats för boende och besökare på orten”.
Tidningen har under året fått in många nomineringar av såväl enskilda näringsidkare som företag och föreningar som med sina enastående insatser förtjänar att bli uppmärksammade.
– Valet har inte varit lätt. Det som ändå slutligen gjorde att just Nina Holm fick utmärkelsen var att hon på egen hand, enträget och envist, driver sin för många Yxlanbor så oumbärliga verksamhet varje dag, året runt sedan 20 år tillbaka. Som en sann skärgårdsbo stretar hon vidare. Nina är van vid att klara sig själv och ger inte upp trots en del motgångar genom åren. Vi har förstått hur viktig den här servicepunkten är för bygden och det vill vi belöna, säger Lasse Söderman, chefredaktör på tidningen Skärgården. Han besökte nyligen Ninas Kiosk för att personligen överlämna prischecken på 20 000 kronor till Nina.
Nina blev överraskad när tidningen plötsligt stod i farstun.
– Det är lite overkligt, surrealistiskt, men förstås jätteroligt. Jag känner mig väldigt tacksam och glad, säger Nina Holm.
Vi pratar lite om åren som gått sedan den där smällkalla januaridagen år 1998 då Ninas kiosk för första gången slog upp portarna. Nina var 29 år och för tillfället arbetslös då hon fick veta att kiosken var till salu. Själv hade hon inte råd att köpa den, men övertalade sin morfar att slå till och sedan hyra ut verksamheten till henne.
– Jag ville öppna någonting som jag själv saknade. Ett jourlivs, där det fanns mjölk och andra färskvaror, som jag kunde åka och komplettera i. Innan hade jag fått åka till Blidö eller Furusund för att handla, berättar Nina.
Eftersom hon under 15 års tid hade arbetat till och från i kiosken på Furusund tyckte hon ändå att det kändes tryggt att starta egen livsmedelsbutik, och uppmuntran fick hon av sin omgivning.
– Stöd har jag alltid haft av familj och vänner, vilket tok man än hittar på. Däremot var väl kundtillströmningen inte riktigt den jag hade tänkt mig. Kiosken hade bara varit öppen sommartid tidigare, så det tog en stund innan folk ens förstod att det var öppet mitt i vintern och alla dagar i veckan, säger Nina.
Att hålla öppet jämnt, det bestämde hon sig tidigt för. I alla år sedan starten har Nina stått i kiosken, i ur och skur, till och med på julafton.
Nina blev permanentboende på Yxlan som åttaåring och började tvåan i Köpmanholms skola. Hennes familj hade tidigare varit fritidsbor men bestämde sig nu för att bli fastboende på heltid. Ninas morfar arbetade som lots och kom till ön redan 1948, då hennes mamma bara var två år. För Nina har Yxlan alltid varit hemma. Hon är ”tvärrotad här”, som hon säger, och kan inte tänka sig att bo någon annanstans.
– Det är det välbekanta, det lugna, kontrasterna på sommaren då det är full rulle och sen lugnet på vintern. Den här känslan och tryggheten i att man känner igen de flesta.
På frågan om vad hon tror att kiosken betyder för öborna menar hon att det nog skiljer sig från person till person.
– De som är som jag, som småhandlar lite, tycker att den är jättebra. Många tycker att det är skönt att jag finns här. Särskilt boende i Köpmanholm. De har vant sig vid att jag finns och skulle inte klara sig utan mig, säger hon.
Stamkunderna är dels barnfamiljer som storhandlar i andra, större butiker men kompletterar sina inköp hos Nina. Dels är det pensionärer som kommer in och gör åtminstone ett stort inköp i veckan för att visa sin uppskattning över att Nina finns och som vill att hon ska vara kvar på ön. Till gatuköket, som hon också driver i butiken, kommer varje vecka hantverkare för att äta lunch.
En ytterligare anledning till att Nina nominerats till hederspriset är att hon skapar arbetstillfällen för bygdens ungdomar. På somrar, skollov och helger anställer hon unga mellan 16-20 år i kiosken. Övrig tid på året är det bara Nina som jobbar i butiken.
Hur orkar hon då stå där varje dag, året om?
– Man tänker inte så mycket, man bara gör, skrattar Nina. Men det har inte blivit så mycket semester, kan jag säga. Man önskar att det kunde gå lite bättre så att jag hade råd att åtminstone vara ledig lördag-söndag, det skulle ju vara trevligt.
Trots motgångar och allt hårt arbete genom åren tycker Nina fortfarande att det mestadels är roligt att driva sin kiosk. Det bästa är kontakten med kunderna, menar hon.
– I och med att affären är så liten kommer man väldigt nära sin kund. Man blir glad över att träffa dem, och man kallpratar lite när de kommer in och handlar, säger Nina.
I framtiden hoppas Nina få möjlighet att bygga ut kiosken. En dröm hon har är att skapa sittplatser inomhus så att de som kommer och äter eller fikar har någonstans att sitta. Hon önskar sig också en ingång utan trappa så att hon kan rulla in alla tunga varor istället för att behöva lyfta dem uppför trappstegen.
Vad ska hon då göra för prispengarna?
– Det finns många hål att fylla. Anslutningen till kommunalt VA och sånt ska ju betalas, men jag kan tänka mig att lägga lite av pengarna på mig själv. Nu kommer de ju lägligt också precis innan jul, så då blir det väl någon julklapp till barnen eller barnbarnen.
För att fira vinsten planerar hon att gå ut och äta med sin mamma.
– Jag har bokat julbord på Furusunds värdshus åt mig mamma, som alltid ställer upp och hjälper mig. Det känns så roligt att få visa min tacksamhet genom att bjuda med henne på detta, säger Nina.
