Våtmarksprojekten på Utö rullar som tåget. Nu finns tre på plats som ska rena vattnet, bli barnkammare åt gäddor, öka den biologiska mångfalden och i förlängningen stabilisera skadade ekosystem igen. Men projekten fyller fler syften än bara de ekologiska.
– Det är en social fråga också, säger Thomas Hjelm, Initiativ Utö.
Efter en kall och snöig inledning på april är det vårkänsla i luften denna måndagmorgon. Vid Byviken har ett trettiotal personer samlats för att delta i invigningen av den nya våtmarken, som ligger på militärens mark.
– Utö är viktig för oss, skärgården är viktig för oss och Östersjön är viktig för oss. Det är vår arbetsplats och det ligger i vårt intresse att det är en bra miljö, säger Adam Camél, förbandschef på Amfibieregementet, när det blågula bandet klipps av Siw Svensson, platschef för Utö skjutfält.
Att övergödningen av Östersjön till stor del beror på utsläpp av näringsämnen som fosfor och kväve är väl känt. Samtidigt kommer allt fler larm om att stor rovfisk, som gädda, drastiskt har minskat bland annat efter att deras lekområden försvunnit i takt med utdikning och bebyggelse. Resultatet blir igenväxta vikar och ekosystem ur balans.
Ett sätt att lösa båda problemen är att återskapa våtmarker som fungerar både som näringsfälla och som samtidigt är ypperliga lekplatser för gäddor med sitt varma grunda vatten och skyddande växtlighet.
På Utö har man satsat ordentligt på just detta.
– Man kan antingen gräva ner sig och tycka att problemen är för stora. Eller så gör man något, säger Thomas Hjelm från Initiativ Utö, en grupp eldsjälar som står bakom projekten.
2015 stod den första våtmarken klar vid Fladen. Första och andra året lyfte man in gäddor inför lekperioden. Det tredje året simmade gäddorna själva dit.
– Man pratar om ett sorts homingbeteende för till exempel lax och öring, att de simmar tillbaka till i princip samma vasstrå där de är födda. Jag tror att alla fiskar funkar på samma sätt. Det talar för att vi kan prata om Byvikengäddor, säger Henrik C Andersson, länsfiskekonsulent vid länsstyrelsen, som fått äran att idag släppa ner den första gäddan, nyss fångad i viken utanför, i den nyskapade våtmarken.
Han tror stenhårt på våtmarkens betydelse:
– Det här kommer lyckas, säger han utan att blinka och låter den smäckra, gulgrönglänsande fisken glida ner i vattnet. Den står stilla en stund, kanske en smula konfunderad, och simmar sen iväg.
Om ett par veckor har den förhoppningsvis lekt och runt midsommar vandrar avkomman – smågäddor på runt 6-9 centimeter – ut i Byviken där den kan äta upp sig. I vattnen utanför våtmarkerna är det stora problemet sälen, som tagit sig allt längre in i skärgården och är ett stort hot mot gäddan och annan rovfisk. I Byviken har man med ett stängsel framgångsrikt lyckats hålla sälen ute de senaste åren, men lösningen lämpar sig inte överallt.
Det saknas inte idéer för vidareutveckling av projekten. Vid våtmarken vid Fladen håller den klippta vassen på att komposteras och ska därefter blandas med sediment för att kunna odla grödor intill våtmarken. Ett litet vindkraftverk ligger just nu ihopfällt på backen, redo att sättas upp för att driva pumpar som kan forsla det näringsrika vattnet till odlingarna.
Utöver det är ett forskningsprojekt tillsammans med KTH just nu i uppstartsfasen. Där ska man testa att bygga en flytande våtmark på en flotte, där man med solel pumpar upp vatten som strilas tillbaka genom växtligheten och därmed renas på fosfor och kväve. Sensorer i vattnet ska i realtid kunna ge information om halterna av näringsämnena.
Det finns även planer att tillsammans med länsstyrelsen sätta ut gäddyngel på försök i ytterskärgårdar som Gillöga.
Men under åren sedan starten har det visat sig att det är inte bara är miljön som drar nytta av projekten. Hela samhället på Utö har fått positiva bieffekter i form av till exempel ökad besöksnäring och fler jobb. Ett fågeltorn vid Fladen har lockat de ornitologiskt intresserade och en mindre våtmark har även anlagts vid Gruvbyn, en bra plats för att fånga intresset hos förbipasserande besökare.
– När coviden kom hade vi börjat bygga våtmarken i Gruvbyn. Över en natt avbokades allt på Utö värdshus, men då hade vi jobb åt åtta kockar och vaktmästare med att ta ner träd, berättar Thomas Hjelm, och fortsätter:
– Det är en social fråga också, inte bara ekologisk, och det finns en stark koppling till besöksnäringen. Våtmarkerna ska skötas om och vattenverksamhet gör man mellan september och mars. Är man beredd att jobba med lite olika saker så kan man plana ut kurvan och ha tolv månaders arbete om året.
Han menar att det är minst lika viktigt att ha ett kommersiellt perspektiv med sig.
– Man måste väva in det. Miljöprojekt kostar pengar, men kan man i förlängningen få dem att snurra av sig själva så får man en helt annan investering från myndigheterna, när de ser att de kommer överleva.
Medlen för att anlägga våt-markerna kommer i regel från EU, Leader och statliga verk som Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten. Men genom att man startade insamlingsstiftelsen Initiativ Utö finns det också möjlighet att hålla våtmarkerna vid liv även efter att de kommit på plats. Donatorerna är både privatpersoner och företag, som ut-över att bara bistå med pengar också sätts i arbete:
– Det handlar inte om greenwashing längre. Många företag vill inte längre kasta yxa när de åker på konferens, de vill hellre komma hit och dra vass och hjälpa till på riktigt.
De stora lärdomarna från projekten handlar bland annat om hur man navigerar den snåriga projekteringsfasen.
– Att gräva en våtmark tar två veckor. Men att identifiera rätt ställe, planlägga och söka tillstånd och finansiering, det kan ta två år. Det unika är att vi nu har en dokumenterad metod och skulle kunna gå från tre till tre tusen våtmarker, säger Robert Cederlund från Initiativ Utö.
En framgångsfaktor är stödet från kommunen. Erik Josephson, näringslivs- och landsbygdsutvecklare på Haninge kommun, har själv varit engagerad i projekten från start.
– De ger ju på sikt fler jobb vilket gör att fler bosätter sig på ön. Det i sin tur gör att skolor och butiker överlever. Det har också lett till samröre med våra gymnasieskolor som nu åker ut hit och tittar. En grop i marken blev rätt mycket i slutändan. Ett par gäddor blev rätt bra!
Att man nu har fått igång tre våtmarker med olika markägare; en privatperson, Skärgårdsstiftelsen, kommunen och nu även Fortifikations-verket kan tjäna som illustrativa exempel för andra att ta efter.
– Största hindret är ju okunskap; att folk inte vet vad det innebär, och då kan det bli vad som helst. Det räcker inte med att berätta, man måste också visa. Det kanske kan inspirera fler, säger Robert Cederlund.
Och att potentialen för fler våtmarker i skärgården är stor råder det ingen tvekan om, menar Thomas Hjelm.
– Det finns jättemånga bra platser. Både Sportfiskarna och Skärgårdsstiftelsen tittar på det, och det gör vi också. Men det gäller att man hittar någon eldsjäl på platsen som kan ta tag i det. Vi kan hjälpa till att komma igång. Vi har ju en slags hand-bok för hur man gör nu.
– Vårt mål är att det ska bli en massa våtmarker, för de gör skillnad. Vattnet här utanför har blivit bättre. Vi har bromsat näringstillförseln och ser mer rovfisk här ute nu. Det är stor skillnad.
