Foto: Christoffer Thuresson Björn
Skärgårdsstiftelsens ledning har beslutat att skära ner på sin fältpersonal. Personalen varnar för att nedskärningarna kommer att leda till stora försämringar i naturreservaten.
Beslutet är redan fattat av Skärgårdsstiftelsens vd Anna Waxin i samråd med den övriga ledningen. Omorganisationen ska vara genomförd den första september i år.
Som Skärgården rapporterat i flera artiklar är Skärgårdsstiftelsens ekonomi ansträngd och stiftelsen letar efter nya vägar att öka intäkterna och spara på kostnaderna.
Enligt Anna Waxin är de ekonomiska besparingarna bara en del av förklaringen till den nya organisationen. Hon pekar på att kombinationen av hårdare miljökrav parat med ny teknik – till exempel slamsugning – gör det enklare och därmed kräver färre personer för att ta hand om sopor och dass i naturreservaten.
Men hur mycket pengar räknar ni med att spara på omorganisationen?
– Jag tänker inte alls så. Det är som sagt en rad faktorer som påverkar vårt beslut. Finansieringen är en parameter som vi måste ta hänsyn till. Vi har ju de sista tre åren haft en neddragen driftsbudget per år på en miljon kronor från Region Stockholm.
Personalen på fältet anser dock att nedskärningarna handlar mer om pengar och att byta inriktning på Skärgårdsstiftelsen än att skapa en bättre arbetsmiljö och miljö.
– Vi är på väg från att vara en miljö- och besöksvårdande skärgårdsstiftelse till ett kommersiellt fastighetsbolag som bara ser till summan på sista raden, skriver tillsynspersonalen i ett öppet brev.
– Det är anmärkningsvärt att ledningen går stick i stäv mot både våra stadgar och policys, fortsätter de.
I dag består Skärgårdsstiftelsens fältorganisation av 26 tjänster (16,2 heltidstjänster). Enligt personalen är det verkliga antalet heltidstjänster drygt 20, eftersom det finns drygt tre vakanser.
Efter omorganisationen kommer antalet tjänster skäras ner till knappt elva (nio på heltid och fyra på 40 procent).
De som jobbar på fältet är oftast bofasta på öarna och finns från Käringboda i söder till Örskär i norr. Nu vill Skärgårdsstiftelsen att de som jobbar på fältet varje dag ska utgå från baser på fastlandet (Gålö, Boda och Riddersholm), där de ska hämta arbetsorder och den utrustning de behöver den dagen. I stället för egna båtar ska personalen dela på båtar som ägs av stiftelsen.
I brevet påpekar fältpersonalen att det blir svårt för öbor att jobba kvar inom Skärgårdsstiftelsen. Att åka kollektivt kan ta flera timmar och tidtabellerna är svåra att synka med arbetstiderna. Att pendla med egen båt blir för dyrt för de flesta.
Utan personal på öarna minskar också naturvården, den lokala kunskapen om öarna och servicen till besökarna, menar de som jobbar på fältet.
– Då vi tillsynsmän besitter mycket kunskap får vi ofta frågor från grannar, både fast– och fritidsboende, om goda råd, tips och tricks, eller att de vill ha en mer handgriplig hjälpande hand, skriver de anställda.
Enligt Anna Waxin kommer baserna att kompletteras med lokala ”hubbar” där det också finns material och båt. Hon nämner Utö, Nämdö, Björnö och Möja.
– Vi ser också över möjligheten för de som bedriver jordbruk att de framåt ska kunna utföra särskilda skötseluppdrag enligt driftavtal, säger hon.
Förutom de konkreta förändringarna av organisationen är fältpersonalen besvikna över hur omorganisationen skötts. De menar att ledningen varken försökt föra en dialog eller har informerat de berörda om förändringarna.
– Självklart har både jag och berörda chefer löpande informerat om förändringen under hela processen, säger Anna Waxin.
Skärgårdsstiftelsen äger och förvaltar cirka tolv procent av marken i Stockholms skärgård, fördelat på 40 områden. Totalt besöks stiftelsens områden av två miljoner personer om året.
