Ove Eriksson direktör för Sjöfartsverkets affärsavdelning:
Vad ger Sjöfartsverket bäst intäkter respektive störst utgifter?
– Farledsavgifterna är den största inkomstkällan som består av en gods- och en fartygsdel samt intäkter från lotsningsdelen också. Vi har ett 70-30-förhållande där 70 procent kommer från egna intäkter och 30 från anslag.
Isbrytarna är stora, dyra, enheter som kostar mycket pengar liksom sjöräddningshelikoptrarna. Även lotsverksamheten är en stor utgift för den är personalintensiv. Vi har 200 lotsar och 180 båtmän. En lots kostar cirka 1 miljon kronor om året.
Vad säger kunderna om era insatser?
– Vi har en väldigt nöjd kundkrets både när det gäller mäklare och hamnar. Det samma gäller lotsverksamheten liksom vårt nya kustradionät som trimmats in under året och fungerar utmärkt. Vi gör det vi är åsatta och gör det dessutom väldigt bra.
Är det rimligt att sänka farten i Furusundsleden för att få bukt med stranderosionen?
– Ja, så till vida att vi redan gjort det. Vi har sänkt farten för all trafik som inte är tidskritisk till 10 knop och det gjorde vi redan 2012. Det är svårt att gå ner så mycket mer för man måste ha en viss säkerhetsfart och fartygen blir svårare att manövrera ju långsammare man kör. Vi har nått en rimlig gräns i dag.
Verkets köp av nya helikoptrar utreds av Riksenheten mot korruption. Vad händer i ärendet?
– Vi avvaktar utredningarna som väl kommer så småningom. Vi har levererat allt underlag som man begärt och har inte försökt att dölja något. Det är en tråkig historia för Sjöfartsverket har bara haft en sak för ögonen: att säkerställa flyg- och sjöräddningen.
Längtar du någon gång bort från skrivbordet och ut till böljan den blå igen?
– Nej, det kan jag inte påstå. I mitt jobb gör man båda delarna och jag är otroligt mycket ute i verksamheten. Där får jag bra uppslag, inte minst av att träffa medarbetarna.
