...docent i psykologi vid Göteborgs universitet, som bland annat forskar på socialt hållbar utveckling på öar.
Vad menas med socialt hållbar utveckling?
– Det innebär att man fokuserar på individen som ingår i ett litet samhälle. Att man ska ha de rättigheter som man har i övrig landsbygd och storstad, att man ska ha möjligheter till relationer, social trygghet, att kunna utvecklas som person i förhållande till fritidsaktiviteter och ha möjlighet till att arbeta. Det som också ingår är infrastruktur och vård och omsorg. Enligt Agenda-2030 handlar det egentligen om hälsa och välmående och lika villkor till jämlikhet.
Är det inte jämlikt på öarna?
– I stort skulle kunna man säga att man har lika förutsättningar men det är mer problematiskt att bo på en ö. Det handlar framförallt om att snabbt kunna förflytta sig och ta del av saker som vård, fritids- och kulturaktiviteter. Ö-befolkningen har dålig tillgång till att vara delaktiga i beslut som berör dem. Beslutsfattare måste förstå vad det innebär att leva året runt på en ö.
Hur mår man egentligen på öarna?
– Ö-forskning är inte särskilt stort i Sverige, det finns mer internationell forskning på detta men oftast då i relation till att det inträffat en pandemi eller en naturkatastrof. Bilden blir mer negativ när något sådant har hänt. Men generellt mår väl öbor ganska bra, men man får kämpa för att behålla rättigheter som kommer naturligt i en stad. Det hamnar ofta på öborna att det finns sådant som turtäthet, rimlig sophantering, regelbunden postutdelning. Det är psykosocialt påfrestande att ha ett stort ansvar för sitt eget samhälle. Är man inte är med och kämpar kommer öarna att dö ut till slut.
Menar du att dessa frågor inte prioriteras av myndigheter?
– Myndigheter, regioner och kommuner behöver samarbeta med forskarna. Ibland finansiera när det är viktiga frågor. Det finns få källor till finansiering i dessa frågor. Det är inte sällan som det av myndigheterna ses som kostsamt att han en befolkning på öarna, samtidigt som man gärna vill ha turismen som ger pengar. Det finns en känsla bland öbor av att vara en belastning när man är i kontakt med myndigheter, när man egentligen tillför samhället mycket skattepengar. Det är oftast det som kostar som står i fokus. Psykosocialt hållbart liv är lite svårare på öarna, men samtidigt väger känslan av gemenskap, att man arbetar mot samma mål, att det är vackert och idylliskt upp en del. Myndigheterna behöver bli bättre på att jobba med mer medborgarnära kontakter. Öborna är vana att klara sig själva. Det är en ganska resilient befolkning som kan mycket om sina öar. Beslut och forskning måste utgår från lokalperspektivet och man behöver involvera de som bor på öarna.
Vad skulle du själv vilja fokusera på i din forskning?
– Hur det är att vara engagerad i civilsamhället på öar. Det tror jag är viktigt. Att vara engagerad gör att man mår bra, men ofta är det ett extremt stort ansvar man har. Kommuner lägger ofta det på ö-föreningar att ta hand om exempelvis badplatser eller hamnar. Det kan vara nästan som affärsrörelser som är svåra att hantera. Det kan bli konflikter mellan myndigheter och öar, mellan öar och ibland inom öar.
