KRÖNIKA. Det där med att hitta balansen mellan ytterligheterna är inte så enkelt. Det kom Aristoteles fram till redan för så där 2 300 år sedan. Han menade att den sanna dygden ligger mellan de två ytterligheterna och att man därför bör hålla sig till den gyllene medelvägen.
Att nå ”idealläget lagom” tycks vara lättare sagt än gjort vilket det finns många exempel på.
Ett sådant är skarvfrågan som gick i baklås för evigheter sedan. Istället för att en funktionell förvaltningsplan tas fram som medger en lämplig avskjutning händer ingenting. Naturvårdsverket har effektivt blockerat alla handlingskraftiga försök att hantera problematiken.
Det samma kan sägas om sälen och dess härjningar på fiskbestånden och hur den saken ska skötas.
Även strandskyddet hör till de frågor som behandlas utifrån ett ensidigt perspektiv vilket leder till långtgående konsekvenser för öarna. Att avstå från att exploatera jungfrulig, obruten, mark är en sak. Att förhindra en varsam och nödvändig utveckling på redan bebodda öar är en annan. En av strandskyddets grundbultar är att det ska skydda de växter och djur som lever på, och i direkt närhet till, stränderna och vattnet. I realiteten handlar det om en zon på ett 20-tal meter där dessa arter förekommer. I regelverket har man tagit till i överkant och satt gränsen till 100 meter men med det låter sig inte ytterlighetens förespråkare nöjas. Nej, strandskyddet ska gälla 300 meter från stranden och rakt upp i snårskogen. Lika långt räknar man från stränderna på öns andra sida vilket resulterat i att mängder med öar belastats med ett heltäckande strandskydd.
Och när nu den gyllene medelvägen dryftas är det stört omöjligt att inte nämna sjöfyllerilagen från 2010. Den är i sig en ytterlighet då den helt i onödan kriminaliserar ofarliga båtförare vilket så väl expertis som statistik visat gång efter annan. Denna ytterlighets försvarare är i huvudsak nykterhetslobbyn, Kustbevakningen samt en och annan som inget vet om båtliv.
Det mest paradoxala med dessa exempel är att samtliga extremer saknar sin motpol. För det finns ju ingen som vill utrota skarv och säl eller hårdexploatera alla stränder. Lika lite finns det någon som hävdar att ohämmat supande ska tillåtas när man kör båt.
Så var på den gyllene medelvägen hamnar då den sanna dygden?
I det här fallet är det nog bättre att istället lyssna till Platon som menade att folket inte kan ta ansvar för att fatta viktiga beslut om det goda samhället.
Jag önskar Er alla en lagom god jul!