Tack vare gemensamma krafter bland öborna har ett transitboende för ukrainska flyktingar öppnats på Svartsö. Här får några familjer mat, tak över huvudet och möjlighet till återhämtning efter att ha lämnat krigets Charkiv.
Vårvarma solstrålar har letat sig in i det stora, ljusa sällskapsrummet på Svartsö skärgårdshotell och vandrarhem. Vid ett bord sitter två flickor och ritar teckningar, vid ett annat förs lågmälda samtal mellan några äldre kvinnor. I köket står Svitlana Dashkova och hackar lök och morötter till vad som så småningom ska bli dagens lunch, en gryta med nötkött och grönsaker tillsammans med spaghetti, borsjtj och varenyky – ukrainska kålfyllda piroger. Hon kom hit för några dagar sedan tillsammans med sin mamma. Då hade de varit på flykt från Charkiv i tio dygn.
– Vi tog tåget till Lviv först. Det var överfullt och vi fick sitta på golvet. För att vi inte skulle bli upptäckta var tåget helt nedsläckt, berättar hon.
Från Lviv fick de hjälp ombord på en buss till Polen, och därefter tog de färjan från Gdansk till Nynäshamn. Att fly var nödvändigt, säger hon.
– Situationen i Charkiv är verkligen fruktansvärd. Min moster och kusin är kvar i en närbelägen by, men de har ingen mat och är omringade av ryssar nu. Jag vet inte vad som har hänt med dem.
Nu bor Svitlana tillsammans med ett tiotal andra kvinnor och barn på skärgårdshotellet. Här får de mat, husrum och hjälp med myndighetskontakter och annat praktiskt under den första tiden i Sverige. Men de får också chansen att landa och andas ut.
– Det är fint här. Det finns snälla människor, frisk luft, skog och hav.
Idén att öppna hotellet för ukrainska flyktingar kom när Olena Tidblom, en ukrainsk kvinna bosatt på Svartsö, hörde sig för om man kunde tänka sig ta emot några familjer hon kände, som var på flykt från kriget.
– Vi sa att vi kör, och sedan var de helt plötsligt här. De första kom för tio dagar sedan. Sedan har det rullat på. Vi får besked från dag till dag vilka som kommer och när, säger ägaren Lotten Ivanoff.
Kristina Juciene, som jobbar på hotellet och bor på Svartsö tillsammans med sin man Egis sedan sex år tillbaka, är ursprungligen från Litauen och pratar ryska. Hon har kunnat hjälpa till med att översätta, svara på frågor, lotsa rätt i den administrativa labyrinten och bara finnas till hands för att samtala.
– Vi trodde inte att det skulle bli så stort först. Vi tänkte att vi kunde hämta några från Nynäshamn och att de kunde sova här några nätter, men det är många frågor och problem som ska lösas med kläder, mediciner, skola och allt. De kommer med bara en väska och vet inget om Sverige, säger hon.
Det känns skönt att göra något konkret, tycker de båda.
– Det är ju full rulle men det känns så himla bra. Innan satt vi bara och pratade om hur hemskt det är med kriget, men nu hinner vi inte längre läsa nyheterna, säger Lotten Ivanoff.
Ingen av dem har någon regelrätt traumautbildning för att hjälpa människor i kris, men menar att vanlig medmänsklighet räcker långt.
– Vi gråter med familjerna ibland och försöker trösta när vi ser att de är ledsna. Vi kan inget mer än att kramas och hjälpa. Men sen leker vi och skojar ibland också.
Uppslutningen från övriga boende och verksamheter på ön har varit överväldigande, berättar de. Mat och förnödenheter tillhandahålls av Svartsö lanthandel och Ö-rätt, bönder i området har skänkt ägg, kött och potatis, och tack vare Swishbidrag har man kunnat få kostnaderna täckta.
– Vi har hämtat styrka i att så många vill hjälpa till. Det är ju lite logistik i och med att vi ligger på en ö, men många taxibåtsbolag har hört av sig och sagt “snälla, låt mig få en körning”. De vill vara en del i det, vilket är superfint, säger Lotten.
Vissa öbor har även öppnat sina egna hem. Deltidsboende Jan och Vivi-Ann Tånneryd bestämde sig för att upplåta sin gäststuga åt en av familjerna, bestående av en mamma och två barn, som nu flyttat dit från hotellet.
– Det kändes självklart i och med att huset mer eller mindre står tomt annars, säger Vivi-Ann och fortsätter:
– Det är klart att det kommer att uppstå en massa frågor efterhand, men de löser vi. Nu idag har vi rett ut hur det funkar med hemförsäkringen.
Den största farhågan just nu är hur de ska klara kommunikationen.
– Vi förstår ju inte en bokstav och de pratar inte engelska alls. Men nu har vi fått hjälp att ladda ner en app till telefonen som kan översätta, så vi ska kunna prata lite med varandra, säger Jan.
Även deras granne har lånat ut sitt gästhus. Barnen i de två familjerna, som lärt känna varandra på hotellet, kan fortsätta träffas ett tag till.
Hotellet håller öppet för flyktingar fram till och med veckan efter påsk. Vad som kommer hända därefter är ännu oklart. Nu ska de in i Migrationsverkets rullor och kan därefter komma att placeras ut någon annanstans i Sverige.
– Vi känner mycket mer ansvar för vår lilla flock nu än vad jag trodde vi skulle göra. De har blivit mer än bara boende, säger Lotten.
Nu har de åtminstone skapat en grupp på Messenger för att kunna hålla kontakten framöver.
– Även om vi inte kan ge dem mat och boende kan vi fortsätta vara ett stöd, säger Kristina.
För Svitlana ser den närmaste framtiden ljusare ut. Hon har säsongsarbetat som kock hemma i Ukraina och har precis fått besked om att hon fått jobb på Ingmarsö krog i sommar, där hon också får bo tillsammans med sin mamma.
– Förhoppningen är ju att några kanske kan bli kvar i skärgården. Säsongen börjar ju nu och det kan vara bra både för verksamheterna som söker personal och för de ukrainska familjerna att få jobb över sommaren åtminstone, säger Lotten.
