I år fyller bokbåten 70 år och för att fira detta anordnades i söndags festligheter inne i centrala Stockholm. Ett 30-tal personer kom för att fira den anrika kulturinstitutionen.
Varje vår och höst i 70 års tid har bokbåten tuffat ut i skärgården för att bjuda skärgårdsborna på spänning, dramatik, sagor, fakta och mycket annat man kan hitta mellan två pärmar. Men historien om det flytande biblioteket började några år innan dess. I slutet av 40-talet startades de första bokbussarna i landet. Tanken var att erbjuda människor på landsbygden enkel tillgång till böcker, men det fanns vid den tiden även önskemål från öbor i skärgården om mer tillgängliga bibliotek. 1951 gjordes några försök med att köra ut böcker till skärgården med motorbåtar. Samma år ansökte Elise Adelsköld, bibliotekarie i Lidingö, om pengar till en bokbåt från landstinget men fick avslag. Men planerna levde vidare och redan nästa år avsattes 5 000 kronor till ett försök med start våren 1953. Den 5 maj gick första turen med båten Rindö, från Arholma i norr till Landsort i söder. Händelsen väckte stor uppmärksamhet. Landshövdingen i Stockholm var med ombord och den välkände författaren och kåsören Alf Henriksson fattar pennan och skriver: ”Det blåser nordost över glittrande sjö, när Kafka kommer till Ljusterö. Gällt hörs måsarnas skri över strömming och löja, när Schopenhauer kommer till Möja. Och Hösterman vankar till bryggan ner, när den tutande båten i sundet han ser. Det kluckar så sällsamt i strandens vatten, när en landgång läggs ut till kulturdebatten.”
Med undantag för våren 2020 har båten sedan dess oförtrutet kört sina turer. Rutterna har ändrats genom åren, båtarna likaså. Men man har inte alltid haft medvind. 1967 hoppade Norrtälje kommun av samarbetet och öborna i norra skärgården fick i nästan 30 års tid ta sig till fastlandet för släcka sin litterära törst innan båten återigen började trafikera kommunens öar. Bokbåten är populär men inte alla har stöttat den. Efter höstturen i oktober 2005 kallar Camilla Strandman, då boende på Nämdö och aktiv i Skärgårdarnas intresseföreningars kontaktorganisation, bokbåten för ”en pittoresk kvarleva” och undrar om det inte finns bättre kulturinsatser att lägga pengarna på.
– Vi tyckte då att det lades jättemycket pengar på båten som kunde gått till annan skärgårdskultur. Där det fanns filialer var den inte alls lika viktigt. Men meningarna var delade och på andra öar var man mer kära i bokbåten, säger Camilla Strandman som idag bor i Östhammars kommun.
Biblioteksbåten lyckades hålla sig flytande genom kontroverserna, numera dock utan besök i Nynäshamns kommun. På världsboksdagen den 23 april firades bokbåten högtidligt vid Strandvägen i centrala Stockholm. Ett 30-tal personer kom för att fira jubilaren. Inledningstalade gjorde Erik Persson, ordförande i Region Stockholms kulturnämnd. Therése Björkman, bibliotekarie vid Norrtälje stadsbibliotek och samordnare för bokbåten, berättade om verksamheten. Att på bara några timmar förvandla fartyget Rödlöga till ett flytande bibliotek är ett jobb som kräver gott sinne för ordning och reda. Det handlar om elva hyllor och ett hundratal systematiskt uppmärkta lådor med böcker som ska packas upp. Men om logistiken är krånglig är utlåningen desto lättare eftersom det är öarna som lånar böckerna, inte enskilda personer. Omkring 3 700 böcker lånas årligen ut.
– Det som är genialiskt med bokbåten är att det är ett halvårs lånetid. Den som lånar en bok kan lämna den till sin mamma som lämnar till en granne som i sin tur lämnar tillbaka boken. Det är många fler som läser böckerna än som utlånas, berättar Therése Björkman.
Eftersom ingen vet vem som lånat vilka böcker går det inte heller att kräva in dem, vilket gör att en del av dem försvinner.
– I höstas skrev jag inför turen att vi hade lite väl många förfallna lån. Det handlade om ungefär 600-700 böcker. Jag fick då in en del böcker. En del av dem var förmodligen utlånade på 90-talet och fanns inte med i några system. Ett viss svinn får man räkna med.
Therése Björkman berättar att det ibland kommer låntagare som berättar att de som barn varit med på första turen 1953, men som nu kommer med sina barnbarn. Vad skärgårdsborna vill låna för böcker varierar. I år är lite överraskande Judith Hermann den mest efterfrågade författaren, men även deckare och skärgårdslitteratur är populärt.
– Många av de äldre herrarna går direkt till skärgårdshyllan med böcker om Stockholms skärgård, säger Therése Björkman.
Men för många är böckerna en bisak. Bokbåten är istället en plats där öborna samlas och pratar med varandra, som ett offentligt vardagsrum. Det är heller inte ovanligt att människor kommer ner till båten med kaffe och nybakt bröd. Det är uppenbart att biblioteket uppskattas av öborna, men det är också eftertraktat bland bibliotekarierna att få åka med på den fem dagar långa resan.
– Dels är det fantastiskt att åka ut i skärgården en vecka, men det är också människorna man träffar. Det är en sådan otrolig glädje när man kommer. Sedan tycker jag att det är jättekul att få ihop logistiken, säger Therése Björkman.
