För 100 år sedan såg skärgården annorlunda ut mot idag på flera sätt. Ett är att floran har förändrats. I takt med att betesmarkerna på öarna försvunnit har även växtarterna fått nya förutsättningar, visar en ny studie från Stockholms universitet.
Forskare har jämfört artlistor från skärgården för 100 år sedan, när öarna var levande jordbrukslandskap, mot idag.
– Vi har ett unikt historiskt material, som en amatörbotaniker sammanställt i Blidö skärgård redan 1908, säger Sara Cousins, professor i naturgeografi vid Stockholms universitet och en av forskarna bakom studien.
– Nu har vi jämfört med artlistor från 2008 och tittat på faktorer som kan knytas till förändringarna, som öarnas storlek, avstånd till fastlandet och markens användning.
"Hänt mycket i skärgården på 100 år"
Ur jämförelsen kan man se vilka arter som tillkommit, försvunnit och hur växternas egenskaper förändrats.
– Det har hänt mycket i skärgården på 100 år, säger Sara Cousins. Många av de öar vi idag upplever som vilda har tidigare varit betesmarker. Vi har sett att på dessa öar har de små gräsmarksarterna försvunnit medan större och tåligare buskväxter som klarar konkurrensen bättre har tillkommit.
Långlivade arter med stora blad som blåsippa och liljekonvalj visade sig klara sig bra i de igenvuxna betesmarkerna, medan mindre gräsmarksväxter som kattfot och mandelblomma försvunnit.
Även öarnas storlek och avståndet till fastlandet har haft betydelse för förändringen. Om en ö är stor, ligger nära andra öar och nära fastlandet är det lättare för växterna att spridas och etableras på nya ställen.
Ser möjligheter
Skärgårdslandskapet är spännande som modellandskap, menar Sara Cousins, eftersom vatten har en sådan negativ inverkan på vegetationen. Till exempel är det oförlåtande mot frön som hamnar fel och drunknar. Ändå ser hon möjligheter att översätta resultaten även till andra områden med samma karaktär.
– De mekanismer vi ser här i skärgården ser vi även i andra landskap med samma typ av fläckvisa betesmarker. Det skulle vi kunna använda bland annat för att planera naturvårdsåtgärder.
