Kritiken mot Skärgårdsstiftelsen växer på Utö. Efter kraftiga hyreshöjningar flaggas nu för att det lokala näringslivet tar stryk, och att dialogen med stiftelsen är obefintlig.
– De håller på att ta död på ön, säger Anders Larsson som nu väljer att avveckla sin verksamhet Utö Bygg.
Missnöjet med Skärgårdsstiftelsen har pyrt bland Utöborna under flera år. I april förra året skrev Skärgården om kraftiga hyreshöjningar för stiftelsens fritidshus på ön, vilket ledde till en stor oro bland många sommargäster som i vissa fall hyrt sina hus sedan 1920-talet. Höjningen var dock en rimlig marknadsanpassning, menade Skärgårdsstiftelsen, som har krav på sig att öka sina egna intäkter och samtidigt en stor underhållsskuld på sina fastigheter i skärgården.
Men kritiken består också i att man slår undan benen på lokala näringsidkare.
Anders Larsson, som drivit företag inom bygg, såg och tidigare båtvarv på ön, ser sig nu nödgad att lägga ner sin verksamhet. Han är kritisk till att Skärgårdsstiftelsen inte nyttjar de företagare som finns i skärgården samtidigt som kraven på de som hyr bostäder eller arrenderar mark ökar.
– De höjer hyrorna väldigt mycket, men de ser inte till att folk får jobb i samma veva. Då skulle man ju haft en chans att klara det. De tittar bara krasst ekonomiskt, inte utifrån skärgårdens bästa, säger han.
Utöver att tackla det höjda markarrendet har han bland annat investerat upp emot 100 000 kronor i utrustning för att kunna möta dagens krav på virkesleveranser, något han trodde skulle komma till gagn med tanke på reparationsbehovet för många av Skärgårdsstiftelsens byggnader på ön.
– Det är bra kvalitet på skogen här ute och till de här gamla ryggåsstugorna från 1700-talet ska man ju verkligen välja virke med omsorg när man reparerar. Men att tro att de skulle handla av mig här ute lokalt är bara att glömma. De är lätträknade, de brädor jag sålt till stiftelsen över åren.
Framförallt saknar han en öppen dialog och en förståelse från stiftelsens håll.
– De kommer aldrig ut och pratar med oss om hur vi kan lösa de här sakerna på bästa sätt tillsammans. Det är verkligen det jag efterlyser, istället för att de bara dikterar krav. Att de är lite insatta i vad det innebär att driva verksamhet i skärgården.
Nu packar han ihop företaget som funnits på ön sedan 1965.
– Det känns ju tråkigt när man har en idé om hur det skulle kunna funka, säger han.
”Vi har lagen att förhålla oss till”
Anna Waxin, vd på Skärgårdsstiftelsen, känner inte alls igen bilden att stiftelsen skulle försvåra för öföretagarna. Snarare tvärtom.
– Jag tycker att vi har försökt mer än brukligt.
[caption id="attachment_17468" align="alignnone" width="300"] Anna Waxin.[/caption]Borde Skärgårdsstiftelsen bli bättre på att anlita lokalarbetskraft på öarna?
– Nej, det tycker jag faktiskt inte. För det första lyder ju Skärgårdsstiftelsen under lagen om offentlig upphandling, LOU, så det handlar ju inte om vad vi vill utan vad vi har att förhålla oss till. Vi gör ramavtalsupphandlingar inom alla kategorier vi hanterar, oavsett om det är grävjobb, bygg eller måleri, säger Anna Waxin.
Hon påpekar att stiftelsen aktivt arbetat för att få in fler lokala näringsidkare från öarna i ramavtalsupphandlingarna.
– Det vill vi ju. Det gynnar både skärgården men också oss själva, eftersom det ju i regel blir dyrare och tar längre tid med entreprenörer som ska ta sig ut från fastlandet.
I samband med den senaste upphandlingen bjöds därför lokala företagare in till en träff för att hjälpa till att navigera pappersexercisen.
– Även om många småföretag uppfyller alla krav vet vi att det kan vara en paragrafdjungel. Därför bjöd vi in till ett fysiskt möte för att visa att det är görbart. Men på totalen var det ändå ganska få som sökte. Jag tycker verkligen att vi har försökt mer än brukligt, säger Anna Waxin.
Hur kommenterar du den bristfälliga dialogen som en del upplever?
– Jag kan inte kommentera på enskilda kunddialoger, men för mig låter det konstigt nu när vi jobbat mycket med att stärka tillgängligheten. Vi tillsatte extra resurser i form av en kundansvarig på Utö i samband med hyreshöjningarna för fritidshusen, eftersom det då blev en anstorming av folk som ville ha kontakt. Jag förstår det, gör man större förändringar är det klart att det påverkas. Men sedan dess har jag inte hört några klagomål.