KRÖNIKA. Jag såg för inte så länge sedan en dokumentär som bland annat berörde svenskarnas vurm för byråkrati. Det är liksom vårt modus operandi för att hantera det mesta. I filmen beskrivs det träffsäkert ungefär så här:
– I Sverige har vi ett fint system, oavsett vad du har för problem finns det alltid en blankett du kan skicka in men det är svårare att hitta en axel att gråta ut mot.
Häromdagen beklagade sig en vän över att myndigheten han jobbar för drar ett ärende i långbänk eftersom dokumentationen är skriven i fel version av mallen. Följden blir ytterligare ett halvårs väntan på resultat, enkom på grund av godtycklig formalia.
Dessa är några av de scener jag hade i åtanke när jag i förra veckan lyssnade på utfallet i bränsleskattefrågan, där det varit minst sagt trassligt att reda ut vad som ska gälla för skärgårdsföretagarna efter EU-direktiven om stramare skatteregler. Definitionen av charter, uthyrning och nöjesresor har stötts och blötts. Efter många turer blev det grönt ljus för skattebefriat bränsle för båtcharterverksamhet även i fortsättningen.
Många positiva röster har höjts kring såväl utfallet som processen; där näringsliv, Skatteverket och politiker arbetat i armkrok, och även jag är positiv. Det är uppfriskande att ta del av konstruktiva dialoger där alla inblandade har en samarbetsvillig och lösningsorienterad inställning. Men jag undrar samtidigt varför detta hyllas som något ovanligt? När alla parter egentligen med lite god vilja borde förstå vad som menas och vad som ska uppnås med en skatt och en lag, varför ska det sitta så hårt åt? Har vanlig pragmatism helt försvunnit? Är det någon sorts grundmurad ängslighet för att göra fel, i alla fall formellt?
När nu till och med Skatteverket föreslår att man som skärgårdsföretagare och båtägare ska slå knut på sig och starta ytterligare ett företag och hyra ut sin båt till sig själv för att komma runt de knepiga skattereglerna, då känns det som att det är något som är trasigt. Då administrerar vi bara för sakens skull och inte för att det ska tjäna något syfte.
Det är självklart en nödvändighet med ordning och reda och papper och lagar, och jag tror inte att det alltid är enkelt. Men vi får inte glömma vad som är till för vad. Det finns inget egenvärde i en korrekt ifylld blankett. Det är de praktiska tillämpningarna som spelar roll för vanliga människor, och det är det större syftet med vårt system som vi inte får förlora siktet på.
