Antalet yrkesfiskare fortsätter att minska vilket enligt Havs- och vattenmyndigheten, HaV, beror på svaga fiskbestånd, dålig lönsamhet, och att fiskarekåren blir allt äldre. Samtidigt säger myndigheten nej till många nya fiskare som vill etablera sig.
– HaV säger kategoriskt nej till nyansökningar av licenser, säger Henrik C Andersson, länsfiskekonsulent, på länsstyrelsen.
Fiskelicenserna för yrkesfiske har minskat med sex procent på ett år och idag finns knappt 1 200 licenser kvar i hela landet. Den största procentuella förändringen har skett i Stockholm och Sörmland där det är 14 procent färre licenser än för bara ett år sedan. I Stockholms län är det 26 personer som har fiskelicens i dag och av dem är endast två fiskare under 50 år.
– Förklaringen är att HaV inte släpper in nya fiskare. Hur ska det kunna bli någon föryngring om de inte ger någon licens, säger Henrik C Andersson.
I norra Uppland finns exempelvis en äldre fiskare, med licens i Stockholms län, som snart ska sluta fiska på grund av hälsoskäl. Familjen planerar att fiskarens son, som är i 30-årsåldern, ska ta över efter fadern men HaV nekar sonen licens. I sin ansökan om licens uppskattar sonen att han årligen kommer att fiska 17 ton strömming och det är anledningen till att myndigheten lämnar avslag. ”Det finns inte utrymme för ytterligare yrkesfiske av strömming”, lyder motiveringen.
– Det är så horribelt att man inte tror att det är sant, säger Henrik C Andersson och fortsätter:
– Sill- och strömmingskvoten för området är i år 170 360 ton. Sonens fiske skulle alltså vara 0,0009 procent av den.
Av den totala kvoten 2018 avsattes 1 917 ton till kustkvoten vilken nyttjades till 79 procent. Av de 410 ton strömming som aldrig fiskades upp av kustkvoten utgör den unge fiskarens 17 ton endast 4,1 procent.
Länsstyrelsen anser att den mängden är så liten i sammanhanget att den ligger inom felräkningsmarginalen och inte på något sätt kan påverka strömmingens beståndsstorlek.
– HaV menar att de 17 tonnen utgör ett hot mot beståndet. Det är helt idiotiskt. Man vet inte om man ska skratta eller gråta, säger Henrik C Andersson.
Patrik Persson, enhetschef på HaV förklarar att myndigheten inte vill släppa in nya fiskare där bestånden av vissa arter är för dåliga.
– Absolut finns det vissa arter man kan fiska på. Generellt kan man säga att det sett ganska bra ut för strömmingen under de senaste åren även om kvoterna minskat i Östersjön 2019. På andra arter vill vi inte att fisketrycket ska öka, säger han.
HaV:s beslut bygger på information och rådgivning från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, om hur de olika fiskarterna tål att skattas samt på EU: fiskekvoter.
Henrik C Andersson menar dock att beslutsgången och resonemanget inte går att tillämpa på kustfisket i Stockholms län.
– De som fiskar här har tillgång till enskild fiskerätt. Har man det fiskar man hållbart för om man skulle fiska bort all fisk har man inget att fiska nästa år, säger han och tillägger:
– I Göteborg begriper man inte vad enskilda fiskevatten är och det har man aldrig gjort.
Även Rune Wikström, ordförande i Stockholms läns fiskareförbund, är kritisk till HaV:s beslut .
– Att stoppa en ny fiskare som försöker komma in för att han vill fiska 17 ton strömming är bara larvigheter, säger han och fortsätter:
– Det verkar nästan som om HaV vill få bort det småskaliga fisket. Den här utvecklingen gör mig mycket bekymrad.
De allt färre fiskelicenserna är kopplade till fartygen men hur många yrkesfiskare det finns kvar i landet vet man inte på HaV.
– Givetvis är det en minskning där också. Det är fler som slutar än som börjar, säger Patrik Persson.
Årligen får HaV in ett 30-tal nyansökningar om licens och av dem uppskattar Persson att hälften beviljas.
– Det kan få dåliga lokala effekter om fiskare slutar men totalt finns kapacitet för att fiska upp kvoterna. Det finns tillräckligt med båtar i fiskeflottan, säger han.
Skärgårdens strömming mals till djurfoder
På krogarna i skärgården råder brist på närfångad strömming. Istället för att bli människoföda mals hundratals ton av fisken ner till djurfoder varje år.
Direkt utanför den udde där fiskarefamiljen, vars son just nekats licens, håller till ligger industrifisket och trålar, berättar Rune Wikström.
Samtidigt som det är svårt för nya strömmingsfiskare att etablera sig inom kustfisket i Stockholms län bedrivs ett omfattande pelagiskt fiske efter strömming strax utanför kusten. Medan skärgårdens krogar lider brist på närfångad strömming fångas hundratals ton av fisken med trål varje år av större fiskefartyg från andra orter.
– Fiskebäckarna ligger här och drar strömming hela tiden och den går enbart till fiskmjöl, säger Henrik C Andersson.
Strömmingen skeppas till Danmark där den torkas och mals ner till fiskmjöl som främst används till djurfoder vid till exempel laxodlingar och pälsfarmar.
– Jag förstår inte hur de tänker på HaV när de stoppar en fiskare som vill ta upp 17 ton med hänvisning till resursbrist samtidigt som industrifisket tar upp sådana enorma mängder, säger Rune Wikström.
Industritrålarna fångar den strömming som ska stiga in till kusten vilket påverkar de kustnära bestånden negativt. Och den strömming som ändå når kustvattnen måste kustfiskarena konkurrera om med säl och skarv. I slutändan är det en marginell del av skärgårdens strömming som når konsumenterna.
HaV och Jordbruksverket har tagit fram en strategi för svenskt yrkesfiske kallad ”Vision för 2020”. I den står att fiskeresurserna ska förvaltas, fördelas, och nyttjas miljömässigt, långsiktigt och hållbart. ”Inom de miljömässigt hållbara ramarna strävar förvaltningen efter att skapa största samhällsekonomiska värde inkluderande sociala och ekonomiska aspekter”.
– Hur man då kan prioritera mjölfiske är obegripligt. Att mala ner hela strömmingsresursen till konsistensgivare har ingen samhällsnytta över huvud taget, säger Henrik C Andersson.
