KRÖNIKA. Inget äkta geni utan ett stråk av galenskap”, lär Aristoteles ha yttrat för en sisådär 2 500 år sedan. För inte länge sedan så kom en studie från Karolinska som delvis ger honom rätt, det är inte bara en myt. Vetenskapsmän och författare lär vara två utsatta yrken, vilket därmed också avspeglar sig i skärgården, ett vanligt tillhåll för båda kategorierna.
Men att skilja genialitet från ren galenskap kan ibland vara en grannlaga uppgift. Galna idéer kan vara rena katastrofer. Vill man leta efter dylika så har Stockholms skärgård sin beskärda del. Ett exempel från dess allra innersta del, handlar om en jättelik skyskrapa på Blasieholmen, som planerades uppföras på 1920-talet. Den 40 våningar höga kolossen skulle bland annat innehålla biograf, simhall, diverse butiker och bostäder och arbetsplatser för 6 000 personer. Idén till monstret kom från en viss löjtnant Thor Thörnblad. Något torn blev det aldrig, stadsdelsnämnden satte stopp för det hela. I alla fall tillfälligt, för nu tycks galenskapen ha återkommit i form av en gyllene kub.
Men det som först kan uppfattas som tokigt kan i slutändan visa sig vara smått genialist. Ett exempel på projekt av det mer udda slaget i skärgården är Johan Sundman som startade strutsfarm på Möja. En attraktion som visat sig dra nog så mycket turister som saltstänkta klippor.
Ett annat exempel en bit söderut: 2004 satt ett gäng grabbar i Seglarbaren på Utö och spekulerade i om man kan ta sig från Utö till Sandhamn enbart för egen kraft. Det visade sig gå, även om det tog killarna runt ett dygn. Idén blev till en årligt återkommande tävling som växt explosionsartat och nu lockar deltagare jorden runt. Ett fantastiskt lyft för Utö, sprunget och simmat ur en rätt vansinnig idé.
Det finns många fler exempel. På Dalarö skans ska man kunna dricka vodka och spana efter ubåtar, utanför Djurö kan man inte bara spana, utan testa att åka ubåt. På Nämdö vill man bygga rodelbana, på Ljusterö finns en. Riktigt udda idéer kan skapa helt unika områden och besöksmål. En del blir succéer andra faller pladask.
En konstutställning i en igloo mitt på Torne älv 1990 blev starten på vad idag är en av Nordeuropas största turistattraktioner: ishotellet i Jukkasjärvi. Det är kallt, det är eländigt, det är i utkanten av världen i… Jukkasjärvi (!) och folk vallfärdar dit för att sova inbäddade i is. Galet och genialiskt på samma gång.
Skärgården behöver lite galenskap. Kreativa människor finns det gott om. Vad man än startar för projekt är det viktiga att det är genuint, att det bygger på verklig passion. Den som försöker bygga en kassako, tror jag snart riskerar att välta.
