KRÖNIKA. ”En levande skärgård – året runt”. Hand upp alla som tröttnat på den floskeln, ett uttjatat mantra som politiska partier över hela skalan tar till i tid och otid för att beskriva sina ambitioner för skärgården. Nu har det blivit Sverigedemokraternas tur, i deras första regionövergripande skärgårdspolitiska program som heter just så.
Men låt oss kika på vad som står däri. Stort fokus läggs på sjukvården, vilket inte förvånar den som följt Sverigedemokraternas utspel i regionfullmäktige under de senaste åren. Att utöka läkarbåtens uppdrag, införa en ambulansbåt och en tandläkarbåt samt att omlokalisera ambulanshelikoptern står högt på agendan, såväl som att etablera mobila vårdteam och mindre husläkarmottagningar runt om på öarna. Det är ingen liten satsning och är i delar säkert bra, men frågan är vilken effekt den skulle ge i förhållande till kostnaden. Utredningar har till exempel visat att lösningen med en ambulansbåt i Stockholms skärgård, på grund av dess vidsträckta geografi, helt enkelt inte skulle vara särskilt effektiv.
När det kommer till kollektivtrafiken som ju är det andra av regionens huvuduppdrag, blir det desto luddigare. Man gödslar med plattityder som att “kollektivtrafiken på vattnet måste fungera som den ska” och att “det är viktigt att resenärerna är nöjda”, men så särskilt många förslag om hur detta ska gå till i praktiken finns inte. Det mest konkreta är att utöka busstrafiken på Värmdö i rusningstid och göra “skärgårdens hållplatser mer trivsamma”. Efter åratal av upphandlingskaos i sjötrafiken och komplexiteten i det kommande Replipunktslyftet, känns det som om SD inte riktigt gjort hemläxan här.
Miljön nämns väldigt flyktigt. Endast att regionen ska “arbeta för att minska utsläpp” och “främja innovationer”, samt ett konstaterande att 98 procent (av vilka framgår ej) tycker att det är mycket eller ganska viktigt att värna om miljön som utgör Stockholms skärgård. Okej.
Märkligast i programmet är ändå kanske att SD vill främja bilanvändningen på öarna. Det specifika förslaget om en bilfärja mellan Vaxholm och Tynningö är väl i och för sig varken nytt eller dumt, men att i övrigt lyfta detta känns bara som att lägga fram en lösning som ropar på ett problem snarare än tvärtom.
Sverigedemokraterna har på nationell nivå profilerat sig som glesbygdens parti, med en särskild förståelse för de utmaningar som finns där. När det kommer till skärgården känns det dock som att den förståelsen ännu är rätt begränsad.
