Från medeltid till nutid har smedens roll förändrats en hel del.
Men hammaren och städet är fortfarande centrala delar för yrket.
I Fagerdala ser Janne Hansson och Göran Lönnberg till att yrkestraditionen lever kvar i skärgården.
Hammaren far upp och ned över det glödgade järnet som ligger på städet. Göran Lönnberg formar det med hjälp av städets runda horn till en krok innan han stoppar in järnet i ässjan igen. Göran tar sedan ut järnet och börjar smida det på nytt. Sakta men säkert har det stela järnet ändrat form och blivit till en krok att sätta upp på väggen.
Vi befinner oss i en gammal ladugård vid Fagerdala utanför Bullandö som är omgjord till en smedja. I två av rummen är ässjorna igång och redo att arbetas med. Värmen är påtaglig.
– Det här är ingenting mot hur det är på sommaren. Då kan man snacka om värme, säger Göran Lönnberg och stryker sig för pannan.
I en annan del av smedjan står Janne Hansson och förbereder en form som han ska gjuta lite senare. Han ropar till sig Göran och visar hur han tänker gå tillväga.
Smedens roll har sedan medeltiden varit en central del i det gamla brukssamhället. Från en början var smidet till stor del inriktat på att förse riket med krigsmateriel, så som svärd och knivar med mera.
– Men smeden var även viktig för jordbruket. Det var smeden som byggde och reparerade alla jordbruksredskap som bönderna använde, säger Janne Hansson.
Men sedan dess har smedens roll förändrats.
– Under den industriella revolutionen tillkom maskinerna och då blev produktionen av exempelvis svärd och redskap mer fabriksstyrd. Eftersom smedens arbete är mer av en långsammare process blev det att yrket inriktade sig mer på hantverk och konst istället, säger Göran Lönnberg.
– Men jag skulle också säga att smeden även är en relativt stor tillgång inom byggnadsvård idag. Det är det kanske inte så många som tänker på, säger Janne Hansson.
Men trots att flera maskiner även letat sig in i smedernas yrkesutövning är det fortfarande hammaren, städet och tången som används mest.
– Precis som förr i tiden, säger Göran.
Janne Hansson är i grunden fotograf och startade smedjan i Fagerdala för omkring 20 år sedan. Till en början var smidet enbart ett intresse som han ägnade sig åt som en hobby. Men med tiden blev det att han lade kameran åt sidan och ägnade sig åt smidet på heltid.
Göran är idag lärling hos Janne. Men i juni är han klar med den två år långa utbildningen. Tanken är dock att han ska vidareutbilda sig direkt och har därför sökt vidare till Järnakademien i Kramfors.
– Från början är jag utbildad svetsare. Men det här är mycket roligare eftersom man får vara mer kreativ. Svetsaryrket var mer statiskt. Som smed går det att rätta till något om det blir fel. Det är bara att värma upp järnet igen. Den möjligheten finns inte på samma sätt som svetsare, säger Göran.
Samtidigt är just järnets formbarhet en av svårigheterna med yrket, fortsätter han.
– Det är ibland svårt att veta vilken väg man ska gå för att få järnet som man vill ha det. Yrket handlar mycket om problemlösning. Samtidigt är det också just det som är det roliga, att man får pröva sig fram.
Under tiden som intervjun pågår har Janne förberett en degel med hopsmält aluminium som han hettar upp över ässjan.
– Jag återvinner aluminium från bland annat gamla fönsterlister som sedan blir något annat användbart, säger Janne och tar bort kärlet från elden.
Med skyddsvisiret framför ansiktet tar han sedan tag i degeln med hjälp av en
tång och häller sedan den smälta metallen ned i formen som han förberedde tidigare. Det pyser och fräser lite grann. Sedan får metallen stå och svalna i formen.
Hur viktigt är smedyrket för skärgården?
– Jätteviktigt. Precis som många andra småföretag behövs smederna för att hålla skärgården levande. Det är också ett gammalt yrke som det satsas på för att hålla yrkestraditionen levande, säger Janne Hansson.
När Göran Lönnberg är klar med sina utbildningar vill han satsa på att starta eget företag.
– Det är drömmen. Jag vill helst jobba med byggnadssmide så som att göra trappräcken och så vidare, säger han.
