Efter några år vid kaj är Ostindiefararen Götheborg ute och vädrar sina segel inför långturen till Kina i april nästa år. Kapten ombord är August Jansson från Söderöra.
Ostindiefararen Götheborg ligger förtöjd vid Skeppsbron. Seglen av linneduk blev genomblöta på vägen upp från Göteborg. Nu är de uthängda på tork i den nordliga brisen och draperar mjukt de långa råren på de kraftiga masterna. Ostindiska companiets tvåtungade flagg vajar i aktern. Det är svårt att veta om det är historiens vingslag som berör men någonting är det. Däcket är nysvabbat och doften av tjära är påtaglig, doften av äventyr.
Ett 50-tal jungmän under ledning av 20 nyckelpersoner kommer att finnas ombord för seglatsen tillbaka ner till Göteborg på lördag, tidpunkten är oklar. Av coronaskäl ska inte för mycket folk samlas på kajerna. Men när fartygets kanoner saluterar kan stockholmarna lista ut vad som är på gång. 2 000 kvadratmeter segel kan sättas men ut genom skärgårdens kobbar och skär går hon för maskin. Kapten August Jansson leder seglatsen. Han är uppvuxen på Söderöra, så han vet.
– Hon är ju en oceanseglare och det är inte enkelt att trimma om seglen när vinden vrider i ett sund eller bakom en kobbe, säger han. Vi står på akterdäck och över oss tränar några nya jungmän på att klättra upp i masten och reva segel. Den högsta masten är 47 meter över havsytan.
I april nästa år far hon ut på de stora oceanerna mot Indien, Singapore, Hongkong och Shanghai. Originalfartyget seglade samma route tre gånger innan hon förliste utanför hemmahamnen i Göteborg 1745. Den moderna Götheborg gjorde samma tur för 14 år sedan och lika länge har August Jansson varit engagerad i oceanseglaren.
– Det är ju det som man har längtat efter. Att komma ut på havet så att hon får komma till sin rätt. Den känslan är obeskrivlig.
Det är tack vare att Green Carrier har köpt henne som hon kan komma ut och segla igen efter några år vid kaj.
– Den största utmaningen på den långa seglatsen med så många människor på liten yta under så lång tid kommer vara att hantera människor. Det är många viljor och ibland måste man fatta obekväma beslut, bland annat om arbetstider och arbetsfördelning, säger han.
Vad har du med dig ombord från Söderöra?
– Ja, det är fiolen, säger han.
Text: Sofia Broomé
