Helena Preston ville gärna börja träna karate hemma på Resarö, men det fanns ingen klubb. Då startade hon en egen. Nu har den ett sextiotal medlemmar och får besök av världsnamn på karatescenen.
Koncentrationen vilar tungt i luften inne i gymnastiksalen på Resarö skola. Vitklädda figurer rör sig synkront och kraftfullt tvärs över rummet till taktfasta, korthuggna utrop. Itch! Ni! San! Chi! Knutna nävar, lugna strama rörelser och allvarsamma, fokuserade ansiktsuttryck har ersatt den kakafoni av glada barnröster och vilda lek som rådde för bara en kort stund sen, inför att lektionen skulle börja.
Det är träningskväll för Resarö karateklubb, men idag är det inte vilken vanlig träning som helst. Idag har sensei John Mullin, ordförande i World Traditional Karate Organization och ett stort och respekterat namn på den internationella karatescenen, kommit till Stockholm från New York för att under en kväll drilla barn och vuxna i shotokankarate just här på Resarö.
– Det är stor skillnad i att träna barn mot att träna vuxna. Barn drivs av lek och att ha kul, så man måste först och främst göra det roligt. Vuxna motiveras av andra saker, då kan man gå djupare i förklaringen av teknikerna, berättar han.
Resarö karateklubb startades hösten 2017 av Helena Preston, som sedan 2013 bor på ön. Hon har själv tränat sedan tonåren, men hade då haft ett uppehåll sedan ungefär fem år tillbaka och ville hitta ett format där hon själv kunde träna och samtidigt få in sin dotter i sporten.
– Men det fanns inget sånt på Resarö, dit mina barn skulle kunna gå eller cykla på egen hand. Därför drog jag själv igång klubben.
Nu leder hon träningar för ett 60-tal barn, ungdomar och vuxna i åldrarna fyra till 70 år. På söndagar går barn och vuxna gemensamt, så att man kan träna tillsammans som familj också.
– De flesta är helt och hållet nybörjare men det finns några som kanske kört en annan stil tidigare, eller som tränat som barn. Att vara tränare är nytt för mig, men det är en naturlig del av att utvecklas och stega upp inom karate, säger Helena Preston.
Resaröbon Kaj Nygren var en av de som hoppade på träningarna direkt när de började förra hösten.
– Jag hade ingen erfarenhet av karate sedan innan. Har funderat hela livet på att börja, men det har aldrig blivit av. Så när jag såg att det skulle startas en klubb här tog jag chansen, berättar han.
Bland det bästa med träningen tycker han är kontrasten mot sitt stillasittande jobb, och gemenskapen. Han får medhåll av Claes Ekson från Rindö, som är en nyare klubbmedlem. Han har bara tränat ett halvår, men har redan en glasklar ambition för framtiden:
– Jag har en tydlig vision och målbild att ta svart bälte och börja tävla. Jag tränade som barn, men då var ambitionen inte lika hög som nu. Men nu har jag kommit in i en era av mitt liv då jag vill förändra något, och det gör jag genom karaten. Där har jag en chans att stänga av jobbet och gå in helt mentalt.
Båda tror att klubben bidrar till bättre sammanhållning på Resarö.
– Istället för att alla bara åker hem till sig om kvällarna blir det ett ytterligare sammanhang där man lär känna folk. Det betyder mycket, menar Kaj. Claes fyller i:
– Det har blivit ett helt nytt socialt sammanhang. Det är det som är så spännande och kul.
När barnlektionen tagit slut och det är dags för vuxengruppen att ta vid blir det en markant skillnad i John Mullins pedagogik. Från kortare övningar och fartlekar blir det nu mer fokus på att nöta teknik. Deltagarna har delat upp sig i par och jobbar repetitivt mot varandra. Med jämna mellanrum avbryts övningarna för demonstrationer. Att karate kräver tålamod och stort fokus på detaljer är tydligt. John Mullin förklarar:
– Den fysiska aspekten av sporten är en sak, men det finns en underliggande filosofi om fred och harmoni. Det handlar inte om våld, utan om att utmana sig själv. Man kan aldrig bemästra karate fullt ut och bli perfekt. Det lär en viktiga saker om ödmjukhet.
