1943 beslöt Åke Améen och Bertil Söderström sig för att genomföra en 24-timmarssegling i Stockholms skärgård, som motvikt till den tidens traditionella kappseglingar. Den anordnas än idag av Svenska Kryssarklubben, där du på 12, 24, 48, 72 eller 120 timmar ska segla så långt som möjligt. Banan? Den väljer du själv.
Fredag
12.00
Utmejslandet av en strategi börjar redan i bilen på väg till Vaxholm. Det ska blåsa nordost, ganska svagt till en början, och någon gång under helgen ska vinden vrida. När vet vi inte riktigt.
– Bara vi inte hamnar guppandes mitt i Furusundsleden i stiljte och beckmörker, säger Calle.
Cirka tolv timmar senare är det exakt där vi är.
Men låt oss backa lite. Vad är det vi gör? Premisserna är egentligen ganska enkla: vi ska segla fyrtioåtta timmar i sträck. Målet är att ta oss en så lång distans som möjligt, vilket vi gör genom att segla mellan cirka 350 förutbestämda rundningspunkter i Östersjön, från Blekinge i söder till Härnösand i norr och Estland i öster. Varje sträcka ger en distans som får räknas högst två gånger. Därmed gäller det att vara taktisk – en illa vald rutt kan göra att man inte hinner tillbaka i tid, eller kommer tillbaka med alldeles för mycket tid till godo. Vindförhållandena kan ändras snabbt och man gör klokt i att ha både en plan B och C i bakfickan.
14.00
Allegrogrund, Trälhavet. Starten går. Som enda startande båt vid denna punkt i vår klass känns det onekligen lite… ospektakulärt. Men vi jublar symboliskt och sätter av i långsamt mak uppför Furusundsleden. En spinnaker hissas i den lätta och ombytliga vinden men får snabbt plockas ner igen.
19.00
Mörkret börjar falla, en blek måne stiger över Ljusterö och vinden gäckar oss ännu med sin frånvaro. Finlandsfärjorna radar upp sig som ett blinkande pärlband och vi gör vårt bästa för att hålla oss ur vägen i den smala leden trots usel manöverförmåga. Vi äter pyttipannamiddag och delar upp oss i vaktskift. Mattias och jag tar första kvällspasset fram till midnatt. Inte mycket händer och strax söder om Blidö beslutar vi oss för att överge Furusundsleden och försöka ta oss utåt istället i hopp om mer vind.
Lördag
04.00
Att klockan fyra på morgonen skiljas från sin varma sovsäck och ge sig ut i kylan är nästan 
outhärdligt. Men eftersom man vet att det sitter två trötta själar i sittbrunnen som säkerligen sett fram emot sina egna bingar ett tag nu är det bara att bita ihop och dra på sig sjöstället. Calle fixar varm choklad med en skvätt kaffe i och Mattias och jag konstaterar lite uppgivet att punkten vi styrde mot för fyra timmar sedan fortfarande är inom synhåll akterut. Efter någon timme börjar solens första strålar leta sig upp över horisonten och sakta värma upp det daggvåta däcket och livet känns genast lite lättare.
12.00
Vinden har tagit sig och vi kommer faktiskt framåt nu. I runt sex knop forsar vi upp förbi Kudoxa, in och rundar en boj vid Kapellskär och sedan ut igen, förbi Remmargrund och Söderarm och ut mot öppen horisont så långt ögat når. Kaffe kokas, en kanellängd plockas fram och alla är vid gott mod.
19.00
Lagom till att solen återigen går ner rundar vi Flötjans fyr, Ålands skärgårds första utpost och ett kargt och vindpinat ställe mitt i ingenstans. Havet är stampigt när vi går och lägger oss och vi flyger runt som vantar inne i förpiken när skrovet plöjer ner i vågdalarna. Hos några i besättningen börjar sjösjukan nu ge sig tillkänna, andra försöker så gott det går att förtränga den olustiga känslan i magtrakten.
Söndag
00.00
När vi väcks igen kommer vi ut till en frisk bris och ett kompakt mörker. En ensam fyr med vitt sken i fjärran blir min enda referenspunkt som rorsman den kommande timmen, i övrigt är allt svart. Men sedan händer desto mer. Inloppet mot Arholma är klurigt navigationsmässigt och nu går det undan. Koncentration och adrenalin gör att vaktpassets fyra timmar går fort, och snart är vi återigen nere vid Kapellskär och kan krypa tillbaka till kojs en stund.
12.00
Vi har tråcklat oss ner till Lådnaområdet, gör en extra avstickare runt Trulsör på Möja västerfjärd för att samla ytterligare lite distans, förvirrar mötande båtar genom ett till synes irrationellt slag vid Gällnöport och går till slut i mål igen vid Allegrogrund, 47 timmar och 9 minuter efter att vi startade. 169,2 sjömil har vi hunnit skrapa ihop under dessa dagar, vilket ska visa sig räcka till att hamna i topp bland de fyra båtarna i vår klass, med en ynka tiondels sjömil till tvåan.
Tävlar, det gör man dock främst mot sig själv.
Varför gör du detta?
Mårten Svantesson:
”För mig som inte har så mycket tid och möjlighet till segling så ger detta mycket segling under kort tid. Och segla vill man ju…
Ett starkt minne är av en passage förbi kobbarna Svenska Björn. Vi kom glidande i solgasset söderifrån en sen eftermiddag när vi såg ett sälhuvud dyka upp. Några minuter senare dök det upp igen, denna gång ett tiotal meter bort. Sedan började det höras märkliga ljud. I kikaren såg vi Svenska Björn i stort sett täckt med säl. När vi passerade mellan kobbarna dog vinden helt och vi låg och drev med nyfikna sälar simmande i närheten.”
Mattias Engdegård:
”När iskallt regn häller ner, en styv kuling håller på att blåsa sönder riggen, sjön går hög och sikten är obefintlig, då ställer jag mig ofta den frågan. Men annars fyller ju vinden seglen, solen tänder eld på himlen, sälen sticker nyfiket upp huvudet ur vattnet, båten far fram så det fräser och vi har förmånen att få navigera i en underbar skärgård, och då besvarar ju frågan sig själv utan att man behöver säga någonting alls.”
Dan Svanteson:
”För mig handlar det om att få göra något tillsammans, speciellt med min bror, som är lite krävande och som belöning få ta del av fantastiska naturupplevelser”
Carl Moden:
”Det är en väldigt bra segelskola. Att bli utsatt för situationer som jag försöker undvika under semesterseglingar. Ta exemplet när vi håller på att driva upp mot Ryssmasterna i år. I vanliga fall hade jag startat motorn där, men här tvingades vi använda den lilla vind som fanns för att sakta komma förbi öarna. Jag uppskattar att jag lär känna hur båten fungerar i de situationerna. Naturligtvis gäller det inte bara i bleke utan även saker som hårt väder, mörkernavigation, eller med reparationer under gång.”
