Varje onsdag träffas ett tiotal hundar med deras hussar och mattar på Ljusterö. Oavsett om det är julafton eller om det spöregnar. Nu finns dessutom en kändis i gruppen. Taxen Tim är nybliven SM-mästare i drev.
– Här kommer den fantastiska Tim!
Det är onsdag förmiddag och fler och fler hundar med deras hussar och mattar samlas på Laggarsvik IP. Och nu kommer Solveig Ekelund med sin korthåriga tax Tim. I november vann Tim Småhunds-SM i drev – första gången han var med och tävlade.
– Det var så stort! Det gick som på räls att köra hem från Vårgårda på kvällen trots att det var så långt, du kan aldrig förstå vilken lycka det var, berättar Solveig Ekelund.
Egentligen heter den lille mörkbruna spänstiga taxen Ludvig-Ludde, men Solveig Ekelund kallar honom för Tim. Det är lättare så.
Solveig Ekelund är jägare – det är därför hon köpte Tim för drygt fem år sedan. Hon har jagat på Ljusterö sedan 1973 och köpte ett hus på ön för 14 år sedan. När Solveig Ekelund och Tim jagar tillsammans ska Tim spåra upp ett vilt och följa det med ett ihärdigt skall tills det förhoppningsvis kommer förbi en skytt. I år bestämde sig Solveig Ekelund för att även tävla med Tim. I tax-SM i drev kom han trea, bara en poäng från vinst. Men några veckor senare var det dags för tävling igen då de tre bästa taxarna, drevrarna, bassetarna och beaglarna i Sverige tävlade i småhunds-SM i drev. Och då vann alltså Tim.
– Jag var så lycklig. Det är nästan aldrig taxar som vinner. Domaren sa att Tim var så bra att han bara njöt, säger Solveig Ekelund stolt.
Efter all uppmärksamhet över vinsten har Tim också fått en del uppföljande förslag.
– Ja, oj, så många som har ringt och vill ha valpar på honom!
Solveig Ekelund och Tim har varit med på Ljusterö hunds onsdagsträffar sedan Tim var fem månader, och Solveig Ekelund tror att det har spelat en stor roll för Tims framgångar.
– Onsdagarna är heliga, de vill vi inte vara utan, säger hon.
I dag börjar träffen med tre olika lydnadsövningar på den översnöade fotbollsplanen. Först platsliggning där hundarna ska ligga kvar på en plats medan ägarna går därifrån. Sedan inkallning där de tränar på att hunden ska komma när husse eller matte ropar och till sist en kontaktövning där hundarna möts nära varandra men ändå ska vara helt koncentrerade på föraren.
– Nu är det bara en av oss som tävlar i lydnad, så vi tränar främst vardagslydnad, säger Anders Lindhoff som är ansvarig för träffarna.
På somrarna ligger fokus på lydnadsövningarna, då använder sig klubben också av den agilitybana som de har byggt. Men på vintern blir det främst promenader. Under den varma delen av året är de också betydligt fler på träffarna, ibland över 20 personer. På vintern är de oftast runt tio och vid högtider bara några få.
– Men träffarna har aldrig ställts in. Man ska ju ändå gå ut med hundarna, även om det är nyår eller jul, säger Anders Lindhoff.
Först var de en egen klubb, men nu är de en sektion av Ljusterö IS. Alla som vill får vara med, bara man är medlem i idrottssällskapet. Berit Olofsson har bott på Ljusterö i två och ett halvt år och blev tipsad om hundklubben när hon flyttade dit.
– Det har varit jättetoppen. Jag kände bara två stycken när jag flyttade hit, men nu känner jag alla de här. Och vi är flera som träffas varje dag och går ut med hundarna tillsammans, berättar hon.
Anders Lindhoff håller med:
– Det är inte bara bra för hundarna, utan även en social grej för oss människor. Det är roligt att träffas och prata om hundarna.
Efter dagens övningar på planen går många på en gemensam promenad. Hundarna trivs överlag bra ihop:
– Det händer enstaka gånger att hundarna blir sura på varandra, men det är väldigt sällan. De är vana vid varandra nu. Men det kan bli lite gläfs om godis eller om det kommer någon ny, säger Anders Lindhoff.
När gruppen närmar sig skogen får några av hundarna springa fritt. Egon och Jacko gör stora glädjeskutt på åkern, medan Tim tar det mer lugnt. Fast när han närmar sig ett hus som tillhör en av Solveig Ekelunds jaktkamrater försvinner han snabbt bakom kröken. Hon får hämta tillbaka honom.
– Jag är med i två jaktlag och jagar mycket med Tim. Dessutom är jag pensionär nu och är med honom dygnet runt. Så jag tror mycket av hans framgångar beror på mig. Att jag lägger ner så mycket tid på honom.
På sommaren spelar de till och med golf tillsammans.
– Han är så klok. Han är med mig jämt, det här är min kompis, säger Solveig Ekelund.
Den sista tiden har de även börjat träna spårning med blodspår. Även det går bra, men framöver ska de ändå öva mer på det.
– Tim går fem mil i veckan året runt, så han har den fysiska styrkan. Men han behöver öva hjärnan mer och träna på det psykiska med att spåra, säger Solveig Ekelund.
Promenaden närmar sig slutet. Isa hamnat lite på efterkälken när hon stannar och försöker slicka bort alla snöklumpar som fastnat under hennes tassar.
– Vi är med här för att Isa ska lära sig att umgås med andra hundar så mycket som möjligt. Hon är jätteduktig här, men glömmer tyvärr allt sedan, säger matte Astrid Sundström medan hon hjälper Isa att borsta av klumpar under tassarna så att de kan gå vidare.
Vid parkeringen skiljs gruppen åt. Men om en vecka ses de igen. Samma tid, samma plats, året runt, i ur och skur.
