KRÖNIKA. Vurmen för valfrihet gör mig ibland obekväm. Till exempel i skolfrågan. Nu för tiden råder det någon slags hysteri där varje skola måste profilera sig mer än den andra för att charma både föräldrar och barn. Det finns lågstadie-, mellanstadie- och högstadieskolor med dramaprofil, språkprofil, matteprofil, idrott, programmering och så vidare. Detta utöver den ordinarie studieplanen som förstås fortfarande innehåller både estetiska ämnen, matte och idrott. Skolorna vill kanske satsa på någonting de är extra bra på, eller så är det en strategi för att locka elever.
Jag gick i en helt vanlig högstadieskola, en tegelbyggnad från sextiotalet. Vi hade helt vanliga lärare och helt vanliga lektioner. Vi hade inga profilkurser eller heldagar på ett återkommande tema. Att välja ett särskilt högstadium var ingenting varken jag eller mina kompisar funderade på i mitten av 00-talet. Vi började allihop på den skolan som låg närmast och hade fullt upp med att vara tonåringar.
Skolverket har en webbtjänst som heter “välja skola”. Där man kan söka efter och jämföra skolor utifrån Skolverkets olika mått för kvalitet och resultat. Syftet med webbplatsen är att ge elever och föräldrar stöd vid val av skola. För välja ska man, även om valet är att stanna kvar i samma skola där man gick i mellanstadiet. Att inte göra ett val är också ett val.
Jag må vara gammaldags men jag förstår inte riktigt den här hetsen. Behöver en elvaåring verkligen gå i en särskild skola med teaterinriktning, eller välja ett särskilt högstadium för en extra timme matte i veckan?
Finns det kanske en poäng med att vara nöjd med något som är bra nog, istället för att hela tiden leta efter det bästa, eller någonting extra. Ju fler val vi har, desto större förväntningar får vi på de val vi gör vilket kan skapa en onödig oro.
Men jag är också en person som inte alls tycker om val. De stressar mig. Jag hade nog varit en mer harmonisk person med färre valmöjligheter, och det tror jag inte att jag är ensam om.
På Dalarö skola tycker jag att man har gjort det bästa av den konkurrensutsatta situationen som råder idag.
I nästa veckas tidning kan ni läsa om hur de ger sina elever en möjlighet att lära känna sitt närområde lite extra genom att erbjuda en skärgårdsprofil.
Jag gillar inte hur skolor måste slåss med varandra genom att hitta på de spexigaste profilkurserna för att locka elever. Men jag gillar hur Dalarö skola har sett det som en möjlighet att använda kursplanen för att sprida kunskap om skärgården på ett smart sätt. Kanske kan en skärgårdsprofil locka elever från andra delar av Haninge, eller till och med från resten av Sverige.
