Larmen kommer ofta mitt i natten. På mindre än en minut är viltvårdaren Lennart Öberg ute genom dörren för att söka rätt på påkörda och skadade djur. Förutom störd nattsömn får han stå ut med scener där djur lider på hemska sätt. Men han fortsätter sitt uppdrag, för djurens skull.
Varje år sker cirka 50 000 viltolyckor i Sverige. Älgar, rådjur, vildsvin och annat vilt skadas i trafiken och orsakas ett stort lidande. För att minska lidandet finns viltvårdarna. Cirka 5 500 jägare i landet är engagerade i eftersök av trafikskadat vilt enligt det nationella Viltolycksrådet. Tusentals eftersök genomförs, helgdag och vardag, dag som natt och i alla förekommande väderleksförhållanden. En av viltvårdarna är Lennart Öberg på Ljusterö. Han har tagit hand om skadade djur så länge han kan minnas.
– Att vara ute i naturen är ett stort intresse. Jakt och fiske har jag hållit på med hela livet. 
Ända sedan jag var liten har jag tagit hand om djur. När jag var 20 år ungefär började kommunen höra av sig och fråga om jag kunde hjälpa till med skadade djur här på Ljusterö, berättar Lennart Öberg när tidningen hälsar på i hans hem på ön.
I dag är Lennart 76 år och en av tre viltvårdare på Ljusterö. Det är honom polisen ringer när olyckan inträffar då han är deras kontaktperson på ön. Och då går det undan.
– Jag är ute genom dörren på nolltid. Sedan tar jag mig till platsen där olyckan skett. Jag ringer ofta föraren som ska ha lämnat sitt telefonnummer till polisen. Av föraren kan jag få mer detaljerad information om var djuret sprang, berättar Lennart.
Om det skadade djuret ligger kvar vid vägen avlivar Lennart det och tar med det hem för att förvara i en frysbox tills han kan skicka det vidare till Österåkers kommun. Till slut går de avlivade djuren till förbränning i Uppsala.
– Om djuret finns på privat mark kontaktar jag först markägaren men de vill oftast inte ta hand om djuren, berättar Lennart.
Om djuret är påkört men har sprungit vidare blir det svårare.
– Då ringer jag upp de andra viltvårdarna Leif Andersson och Tomas Brottman som har hundar. Sedan hjälps vi åt att spåra. Hittar vi det så avlivar vi det.
Hur vet du om djuret bör avlivas?
– Man ser snabbt om det är skadat på gången, eller på deras bristande uppmärksamhet. Ett friskt djur hinner man knappt ikapp, säger Lennart. Han berättar vidare att en lätt knuff med bilen i bakdelen av djuret nästan alltid orsakar sådana skador att djuret blir lidande, och bör avlivas.
I 85 procent av larmen från polisen om viltolyckor kan Lennart hitta och avliva det skadade djuret. Inget vilt skickas till veterinär. Nu under våren åker han ut på uppdrag nästan varannan dag. På våren och hösten sker det flest viltolyckor i landet. Enligt statistiken är det vildsvinsolyckor som ökar mest i Stockholms län. Totalt ligger viltolyckorna i Stockholm på cirka 3 500 om året och det är länsväg 276 längs kusten mellan Åkersberga och Norrtälje som är den mest drabbade sträckan i länet, enligt det nationella Viltolycksrådet.
Men 276:an ligger inte inom Lennarts område. Han sköter om Ljusterö och kringliggande öar. Förutom trafikskadade djur tar en viltvårdare hand om djur som skadats eller vanvårdats på annat sätt eller om privatpersoner ringer och vill ha bort, till exempel, grävlingar på tomten.
– Det är lite problem ute på öarna. Jag åker nästan aldrig ut då det är svårt att på en gång hitta djuren som ska tas bort eller som är skadade. En privatperson fakturerar jag 375 kronor i timmen och folk vill inte lägga de pengarna det kostar att jag ska åka ut.
De jägare som finns på Ingmarsö, Svartsö och Äpplarö har inte det skottlossningstillstånd som behövs för att få ta hand om skadat vilt. Förutom jägarexamen och skottlossningstillstånd har Lennart flera mindre utbildningar inom viltvård i bagaget som ges löpande av polisen. De kan också komma ut och berätta om nya riktlinjer inom viltvården och viltvårdarna får då och då göra skrivningar där deras kunskaper kontrolleras. Lennart får 550 kronor per uppdrag som polisen ringer om. Efter uppdragen väntar även en omfattande avrapportering till det nationella Viltolycksrådet.
– Man ska rapportera in GPS-punkter, tidpunkter, hur många gånger man försökt att nå markägare, terräng vid olycksplats med mera. Det är jobbigt men säkert väldigt bra för att få en sammanfattande statistik, säger Lennart Öberg.
Han har även uppdrag från gemensamma villaägarföreningar på Ljusterö. De betalar en 
summa om året för att Lennart ska ta hand om skadat vilt på deras marker. På Ljusterö är det många som känner Lennart och han får hjälpa till med det mesta inom viltvård.
– En gång var det ett barn som knackade på med en skadad liten fågel i handen som de ville att jag skulle ta hand om, berättar han.
Lennart är pensionär sedan länge men vill inte sluta med sitt uppdrag på ett bra tag.
– Jag gör det för djurens skull. Man blir nöjd när man kan förkorta deras lidande, säger han.
Så gör du om Olyckan är framme:
- Kör försiktigt för att förhindra att en olyckan sker.
- Ring 112 om du kör på ett vilt
- Märk ut platsen där olyckan inträffade. Sätt din märkning på den sidan av vägen som djuret sprang åt. Har du inte röda ”viltolycka”band i bilen, märk ut på annat sätt. Exempelvis en ljus trasa eller en synlig plastpåse.
- Gå inte fram till ett vildsvin som är påkört.
Flest viltolyckor från 2010 till 2016 augusti
Länsväg 276 Kustvägen- Norrtälje 465 st
E4 Märsta Södertälje 357 st
Riksväg 73 Stockholm-Nynäshamn 342 st
Riksväg 76 Norrtälje Hallstavik 298 st
Länsväg 800 på Ekerö 293 st
