KRÖNIKA. Då var det dags igen. Så här dan före dan är det lätt att tänka tillbaka på tidigare års midsomrar. Vissa lyckade, andra totalt havererade.
Men den mest minnesvärda midsommaren var nog ändå när brittiska Lonely Planet Magazine kom till Blidö för 11 år sedan för att skriva reportage om den svenska midsommaren. Jag jobbade då på turistbyrån och flög förstås i taket av lycka över att vår lilla ö skulle få så fin marknadsföring i ett av världens främsta resemagasin. I bara farten erbjöd jag hela teamet att bo hemma hos mig, ett digert misstag visade det sig. Teamet som ockuperade mitt hem under en vecka var oerhört krävande, så där som journalister kan vara i jakten på den perfekta storyn och de bästa bilderna. De krävde service 24/7. Vi skulle skjutsa dem kors och tvärs över ön. Stiga upp vid fyra på morgonen för att fånga det där perfekta morgonljuset över det spegelblanka havet. Svara på frågor i tid och otid. Jag var slutkörd när de äntligen reste hem.
I britternas ögon var den svenska midsommaren någonting otroligt exotiskt. Mysticismen, folktron och den erotiskt laddade midsommarstången med dess historiska fertilitetsritualer eldade naturligtvis på deras förutfattade meningar om svenskarna som ett sexuellt frisläppt folk.
Midsommar har en alldeles speciell plats i det nationella psyket med dess sedvänjor, minnen och sociala tryck skrev den brittiske journalisten exalterat i sitt reportage. Med en blandning av fascination och självförakt i blicken hoppade de sedan som små grodor runt majstången tillsammans med svenska barnfamiljer.
Reportern intervjuade även en av mina vänner, en engelsman som bott i Sverige i flera år. ”Jag fattade det inte först”, sa han. ”Men midsommar är jul, nationaldagen och din födelsedag på en och samma gång. Det är den största dagen på året”.
Det brittiska teamet ville absolut träffa en riktig skärgårdskaraktär och undrade om jag kände någon. Vi skjutsade dem till Gösta på Söderöra, ”skärgårdens egen Crocodile Dundee”.
Gösta är den levande länken till de självförsörjande traditionerna i skärgårdens historia. Han jagar, fiskar och samlar en stor del av sin mat. Över ett par glas vin och nyfångad strömming berättar han historier om tidigare midsomrar (jag minns hur jag fick censurera ganska hårt bland de där anekdoterna och bara översätta valda delar, då vissa av dem så att säga inte lämpade sig väl i tryck). Gösta visade upp en tatuering på underarmen som han själv formgivit då han satt i militär arrest, föreställande en örn som svävade över en fyr i blekblå bläck. Vad hade han då gjort för att hamna där? Gösta skakade bekymmerslöst på axlarna. ”Jag stack iväg för att träffa en tjej. Sen kunde jag inte fixa skjuts tillbaka till barackerna i tid, så de låste in mig”, flinade han. Sedan gjorde han en paus för att ta en klunk vin. ”Det var midsommar”.
