Skärgårdsstiftelsen har lagt ner mycket krut och renoveringsslantar på Utö de senaste åren. Dels har det handlat om att renovera badrum i uthyrningsstugorna, ett arbete som kommer att pågå några år till, dels om att underhålla tak och fasader på befintliga hus för att hålla dem i gott skick. Bland annat har en gammal jordkällare varsamt renoverats för att förhindra att den helt rasar ihop.
Ett omfattande arbete har det också krävts för att renovera Prästbacken, som förbinder landsvägen uppifrån ön med hamnen vid Gryvbryggan. Skärgårdsstiftelsens Thomas af Petersens, drifttekniker på Utö, förklarar:
- Vi har haft stora problem med beläggningen, när det har regnat har det forsat vatten nerför Prästbacken mot hotellstugorna och skapat djupa diken bredvid vägen.
Projektet att åtgärda vägen är omfattande och innebär att ge vägen en ny beläggning med anlagda, stensatta rännor bredvid vägen. Även prästgården jämte vägen har fått nytt tak och lyser tillsammans med det numera fräscha och renoverade vandrarhemmet upp Prästbacken.
- Det är många åtgärder som vidtagits som inte syns, men som har varit välbehövliga, sa en nöjd Lena Nyberg, Skärgårdsstiftelsens vd.
En åtgärd som däremot verkligen är synlig för alla Utöbesökare är den nyrenoverade kvarnen, själva anledningen till att kommunalråd, skärgårdslandstingsråd och styrelseledamöter bjudits till Utö av Skärgårdsstiftelsen. Under ett par år har kvarnen hållits stängd eftersom den inte har ansetts säker att beträda. Men under våren, som vädermässigt har ställt till det ordentligt för byggföretaget Ålö trä som har stått för entreprenaden, har ett enormt arbete lagts ner på att få kvarnen i skick att visa upp för allmänheten.
Kvarnen är ett så kallad holländare, på vilken endast toppen vrids efter vinden, som uppfördes 1791. Kvarnen var i bruk så sent som på 1920-talet och utsågs till statligt byggnadsminne av länsstyrelsen år 2001. Anledningen är att den är unik i länet tack vare sitt bevarade maskineri komplett med den vindaxeldrivna såg som finns i bottenvåningen på kvarnen. Även sågbyggnaden är bevarad, något som anses unikt.
Byggnadsantikvarie Eva Wallström från Stockholms byggnadsantikvarier förklarar hur renoveringen antikvariskt har gått till:
- Utseendet som kvarnen har i dag är mest likt det som den hade i början av 1900-talet, eftersom det var det mest bevarade. Det är alltid ett ställningstagande hur återställandet av utförandet ska göras, berättade hon inför besökarna och pekade på taket:
- Vi har exempelvis återtagit faltaket, med tjärad kärnfuru från Gotland. Kvarnen hade tak av stickspån, men faltaket har vi sett har en längre tradition här. Det har även gjort taket kraftfullare och gett kvarnen bra proportioner, fortsätter Eva Wallström.
Vingarna, som ursprungligen var belagda med tyg, har inte renoverats men har tjärats. När renoveringen inleddes fanns det flera olika fönstertyper representerade i kvarnen:
- Men vi tog fasta på en äldre båge som vi sedan använde som förlaga för de nytillverkade. Även här har vi använt gotländsk kärnfuru för fönsterbågarna, och målat med bruten vit linoljefärg, säger Eva Wallström.
Senaste renoveringen skedde under 1980-taletm och då försågs kvarnen med stora fönsterfoder, svarta dörrar och detaljer som inte riktigt hörde hemma i kvarnen stilmässigt. Men i dag är allt enhetligt. Kvarnen har även fått tillbaka den ljusröda kulör som äldre Falu rödfärg tidigare hade. I dag bränns färgen hårdare och har en mörkare kulör, berättade Eva Wallström
Som kvarnen står i dag går den inte att starta eftersom hela kvarnen har satt sig i konstruktionen. Vingarna skulle möjligen kunna gå runt, men det går däremot inte att vrida på ”hatten”.
- Det skulle bli väldigt kostsamt att renovera, förklarade Eva Wallström.
Så några majestätiskt svängande vingar lär det inte bli under överskådlig framtid, men väl en försiktigt vridande, nyrenoverad vindflöjel. En anordning som höll på att ställa till för snickaren Jan Nilsson på Ålö trä:
- Den största utmaningen på hela tiden var det sista vi gjorde, när vi satte tillbaka vindflöjeln. Det gör jag aldrig om! Att få upp den var inga problem, men att få tillbaka ett fem meter långt, 30 kilo tungt järnrör nerträtt i ett annat, en meter högt rör på en sån hög höjd samtidigt som det blåste hårt, det var inte roligt alls, riktigt läskigt faktiskt, säger Jan Nilsson som för övrigt aldrig har arbetat med så mycket kärnfuru tidigare. Även det extremt långa virket i ramverket, som används för att vrida runt kvarnen (om det nu hade gått) är kärnvirke, från Västmanland:
- Det har varit svårt att få tag på virket, men det blir en enorm skillnad jämfört med snabbvuxen furu, det här får en helt annat vädertålighet, konstaterar han.
Skärgårdslandstingsrådet tillika Skärgårdsstiftelsens ordförande Gustav Hemming, fd Andersson, (C), nyinvigde kvarnen tillsammans med Martina Mossberg, (M), kommunstyrelsens ordförande i Haninge. De var båda rörande eniga i hyllningskören gentemot Skärgårdsstiftelsen:
- Utö är ett av de mest populära besöksmålen i skärgården och vi är stolta över Utö och dess befolkning som gör det möjligt för turister att komma hit och uppleva skärgården. Och ett stort tack till Skärgårdsstiftelsen för det jobb som ni lägger på Utö och andra öar, det betyder väldigt mycket, sa Martina Mossberg och klippte bandet i unison med Gustav Hemming.
Kvarnen öppnar för allmänheten under midsommar och kommer att hålla öppet dagligen under fyra timmar.
Besökarna fick sig även en rundtur över ön, bland annat förbi de 220 meter djupa gruvschakten. Besvikelsen var dock stor hos de yngre deltagarna i besöksskaran när det konstaterades att gruvhålen är vattenfyllda.
Att tömma dem skulle dock vara väldigt kostsamt, men var ändå en tanke som slog rot hos många av besökarna.
En annan stor nyhet för Utö är de nya informationsskyltarna vid öns sevärdheter Lurgatan, Hamnen, Gruvan och förstås Kvarnen. Allt för att kunna nå fler besökare:
- Tillgänglighet är mycket mer än bara handikappramper, förklarade Gabrielle Prenzlau-Enander från länsmuseet som har varit delaktiga i framtagandet av det informationsmaterialet.
Till sin hjälp har man haft öns hembygdsförening, länsstyrelsen och Stockholms universitet. Tanken är att bättre förmedla historien till öns besökare, med hjälp av ny teknik. Det går ut på att man vid varje informationstavla med hjälp av sin smart phone kan ladda ner olika ljudfiler som dels beskriver den lättaste vägen att ta sig runt ön för den som är rörelsehindrad, dels ger en syntolkning för den med nedsatt syn, och dels även ger en dramatiserad bild av Utös historia, skapad av skådespelare och regissör, av exempelvis ett skeende i något av Lurgatans gamla hus.
- Vi tror att man kan få en bättre känsla och förstå historien bättre i form av en dramatiserad historia, än av en speakerröst, förklarade Gabrielle Prenzlau-Enander.
- Vi antikvarier kan prata hur länge som helst, men det är känslan man vill åt, den skapar en helt annan upplevelse.
Och det kan nog stämma. Prenzlau-Enander spelade upp en dramatiserad scen från ett av Lurgatans hus, en scen som fick öronen att spetsas och tystnaden att lägra sig över besöksgruppen vid Lurgatan.
- Den som har lyssnat på ljudfilerna kommer aldrig att glömma gruvorna och vad de innebar för de som arbetade i dem, fortsatte Gabrielle Prenzlau-Enander efter genomlyssningen.
Regissör och manusförfattare har varit Magnus Johansson som är nöjd med vad han har skapat:
- Vi har fått mycket hjälp i researchen av hembygdsföreningen, så allt är rätt historisk, berättat av de gamla i generationer. Jag har velat få skådespelarna att prata som arbetare gjorde då, vilket är viktigt för att förmedla känslan, säger Magnus Johansson. Gustav Hemming var imponerade av arbetet med de dramatiserade ljudfilerna, som för övrigt kan laddas ner på annat sätt än med smart phone för den som saknar en sådan:
- Det finns en sån dubbelhet här på utö, skärgårdsidyllen kontra det historiska djup som gruvorna bidrar med, det här gav en ny dimension till ön.
