Elva myndigheter samarbetar inom det komplexa sjöövervakningssystemet Sjöbasis som i år fyller fem år. Tack vare systemet underlättas eftersök av allt från kantrade fritidsbåtar till oljeutsläppsbovar.
Vid en snabb titt på datorskärmarna inne i hjärtat hos Kustbevakningen, ledningscentralen, syns först bara ett gytter. Men snart träder mängder av små digitala prickar och pilar fram. De rör sig sakta över ytorna, bland streckade fält som visar Sveriges östra kust och Östersjön. Pilarna föreställer alla de mängder av olika trafikslag som rör sig på havet.
Datasystemet vi betraktar är i dag inne på sitt femte år och går under namnet Sjöbasis. Systemet skiljer sig från andra system genom att inte mindre än elva olika myndigheter bidrar till det. Mängden information är med andra ord gigantisk.
Det var 2004 som regeringen bad om att få till en samordning av landets behov av civil sjöinformation. Uppdraget ledde till bildandet av Sjöövervakningsrådet, för vilket Kustbevakningen utsågs till ordförande. Lars Langman, stabschef för region Nordost, förklarar utmaningarna med att skapa systemet som sedan följde:
– Det som tog tid handlade om svårigheterna med att byta information på ett säkert sätt. Systemet tog därför fem år att utveckla för att göra det rättssäkert, säger han.
Systemet är uppbyggt så att bilden på de skärmar som övervakarna ser visar det samlade sjöläget. På myndighetsnivå kan man utifrån det bestämma vad man kan se – och inte.
– Finessen med systemet är att det går att selektera fram information beroende på behörighet, förklarar Lars Langman.
Försvarsmakten levererar sjöläget, det vill säga visar alla fartyg till sjöss. De använder sig av alla tillgängliga system som VTS (Vessel traffic service) AIS (Automatic identification system), fiskefartygens VMS (Vessel monitoring system) liksom försvarets radarläge. Samtidigt kan försvaret ”släcka” sina egna enheter, kvar blir då ”ett för civila ändamål anpassat sjöläge”.
– Tack vare det får vi en god uppfattning om vilka fartyg som rör sig i farvattnen, vilket vi har nytta av vid sökuppdrag eller oljeolyckor. Vi kan zooma in i de områden vi är intresserade av för att se hur vissa båtar som vi är intresserade av rör sig, var våra enheter befinner sig. Är vi intresserade av ett visst fartyg i kontrollhänseende kan vi lägga in ett larm som talar om för oss när fartyget kommer in i ett visst område
Att SMHI är med i Sjöbasis handlar om att de kan bidra med driftsprognoser. Det vill säga prognoser på hur exempelvis ett oljeutsläpp kommer att spridas. Likadant med en båt som driver, eller en drunknad kropp.
– Systemet är användbart på många sätt, förklarar Lars Langman.
Dessutom lagras informationen i tio år. Något som polis och domstol har hjälp av i brottsutredningar:
– De kan exempelvis se all fartygstrafik som rörde sig i ett visst område för fem år sedan.
Ett exempel på det är den misstänkta fartygskapningen av Arctic Sea utanför Öland 2009:
– Den händelsen utreds ännu, men det fanns intressant information lagrad gällande det, säger Lars Langman.
Systemet används i dag dygnet runt, dels av Försvarsmakten som bevakar sjöläget från Muskö och Göteborg. Dels även av Kustbevakningen, även om det inte sker i lika hög grad därifrån.
– Vid dåligt väder med klass 1-2-varningar höjs beredskapen. Då kan vi selektera bort vissa fartygstyper från systemet så att vi enbart ser alla tankfartyg, de mest riskabla fartygen vid hårt väder, och placera ut våra enheter på strategiska platser utifall det skulle behövas bogsering.
Sjöbasis stora skärmar blinkar vidare, men fortsätter oförtröttligt att övervaka Östersjön.
FAKTA/SJÖBASIS
De elva samarbetande myndigheterna är Hav- och Vattenmyndigheten, Försvarsmakten, Naturvårdsverket, Polisen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Statens geologiska undersökningar, Sjöfartsverket, SMHI, Transportstyrelsen, Tullverket och Kustbevakningen
