KRÖNIKA. I det tysta har ännu en rättsprocess som rör sjötrafiken avgjorts. Riskkapitalisten Mikael Fahlander, samt tidigare hockeyspelaren Mathias Bosson sålde i februari i år sina aktier i rederiet TRSM till Gotlandsbolaget trots att de enligt avtal hade en skyldighet att först erbjuda aktierna till andra aktieägare i bolaget. Aktieägaren och tidigare operative chefen Kent Dahlberg fick aldrig något erbjudande och stämde därför både köpare och säljare. Vi har tidigare redogjort för ärendet, men förlikning har nu skett med både Mathias Bosson och Gotlandsbolaget. Det innebär att TRSM, som nu bytt namn till Skärgårdsbolaget 1 AB, slutgiltigt ägs till 51 procent av Gotlandsbolaget. Ny ledning, ny styrelse, nytt namn, inte en dag för tidigt. Vad som hänt om Kent Dahlberg blivit majoritetsägare vet jag inte, men mer osäkerhet kring trafiken hade definitivt inte varit önskvärt.
Kent Dahlberg är chefen som jobbade sig in i väggen och sedan fick sparken på grund av arbetsbrist! För honom återstår, bland annat, förhandlingar med Mikael Fahlander, som hittills vägrat förlikning. Fahlander, med bolaget Avalanche capitals, är kontroversiell och har haft en nyckelroll i hela soppan runt upphandlingen.
Förra veckan satt jag med under ett möte i tingsrätten mellan Kent Dahlberg och ett ombud för Avalanche capitals. Under mötet och i handlingarna framgår något intressant. Avalanche capitals som i upphandlingen garanterade att TRSM uppfyllde kraven på ekonomisk stabilitet, hävdar nu att företaget var konkursmässiga innan Gotlandbolaget tog över. Någon bankgaranti hade man inte. Om det är sant är det ytterst svårt att tolka detta som att den garanti Fahlander gav landstinget var något annat än ruffel & båg och att landstinget därmed blev dragna vid näsan fullständigt. Man gav med andra ord trafiken till ett bolag som saknade pengar.
Hittills har landstinget endast erkänt att man gjort ett misstag i nivå med slarvfel, ett slarvfel som förvisso gör att hela upphandlingen måste göras om. Den bilden krackelerar nu.
Landstinget gav i upphandlingen TRSM ett betydligt högre betyg än exempelvis Stockholms sjötrafik, avseende effektivisering, kompetens och så vidare. Det är lovvärt med en fungerande konkurrens, nya aktörer måste kunna driva sjötrafik. Samtidigt måste något vara fel när nästan vem som helst kan tilldelas trafiken. Hur ska vi i nästa runda undvika företag av typen TRSM? Om betygsättningen är så enkel att den som lovar runt, men håller tunt gynnas, varför ska då seriösa anbudsgivare lägga ner tid och kraft på ett anbud?
Peter Augustsson
