KRÖNIKA. Plötsligt händer det! Den här gången handlar det inte om en megastor trissvinst utan om något betydligt värdefullare. Helt otippat kom Miljö- och jordbruksutskottet i förra veckan med ett skarpt förslag om hur krisen för det småskaliga kustnära fisket ska mötas. Redan i dag, torsdag, diskuteras betänkandet av riksdagen och ställer den sig bakom hela det batteri av åtgärder som föreslås och riktar ett tillkännagivande till regeringen hamnar frågan i skarpt läge.
Att industritrålarna brutalt och effektivt dammsugit våra kustvatten på fisk har varit känt länge. Kustfiskare, länsstyrelse, skärgårdslandstingsrådet, riksdagsledamöter och inte minst media har varnat för detta rovfiske i åratal utan att regeringen agerat. Den förre landsbygdsministern Jennie Nilsson (S) sade, så sent som 2020, nej till att flytta ut trålgränsen. Hon lyssnade inte heller på varningarna om att skärgårdens strömmingsbestånd var hotat.
Vändningen kom vid Socialdemokraternas kongress i november i år då nya riktlinjer antogs i frågan. Nu säger sig partiet vilja värna det småskaliga kustnära fisket och ser det som viktigt att flytta ut trålgränsen från dagens fyra nautiska mil till tolv. ”Det är angeläget att, med grund i vetenskapen och i samarbete med berörda länder, flytta ut trålgränsen”, skriver partiet.
Formuleringen bjuder på flera tolkningsmöjligheter. Är ”vetenskapen” endast Internationella havsforskningsrådets slutsatser eller kommer man även att lyssna på andra rön? Måste alla berörda länder vara ense innan man börjar rucka på trålgränsen? Hur det än är med de sakerna har partiets beslut i expressfart banat väg för utskottets betänkande.
Nu återstår att se hur snabb och effektiv regeringen är när den ska omsätta riksdagens önskan i praktiken. Klarar den att hålla samma tempo och beslutsamhet som utskottet står vi snart inför ett paradigmskifte i fiskeripolitiken.
Med tanke på hur regeringen förvaltade riksdagens önskan om en översyn av sjöfyllerilagen och hur det nya strandskyddsförslaget utvecklats är det nog klokt att inte ha för höga förväntningar.
En mer realistisk gissning är att även fiskefrågan dras i långbänk, att en eller flera utredningar tillsätts som så småningom mynnar ut i en urvattnad, tandlös, kompromiss.
Trots dessa pessimistiska förbehåll och invändningar är politikernas kursändring inget annat än ett stort steg framåt i rätt riktning.
Våra folkvalda levererar!
