Att det finns ett växande intresse för öl bland tjejer går inte att ta miste på. Men branschen domineras ännu av män. För att skapa nätverk, lära av varandra och synliggöra ölbryggande kvinnor ordnades den 8 mars världens största gemensamma ölbryggning på platser från Australien, till Brasilien, Sydafrika, USA, Island.... och på Rindö.
I regementets gamla nedlagda biograf i Rindö hamn doftar det i dag brödigt, sött och varmt. I en av de stora rostfria cisternerna håller nu krossat malt på att blandas upp med varmt vatten för att stärkelsen ska omvandlas till jäsningsbart socker. Under tiden passar det tiotal kvinnor som samlats i lokalen på att ta en kaffepaus.
Det är internationella kvinnodagen och över hela jorden pågår just idag världens största så kallad “collaboration brew”, löst översatt till sambryggning. Bakom evenemanget står organisationen Pink Boots Society, grundad 2007 i USA av bryggmästaren Teri Fahrendorf som såg ett behov av att skapa mötesplatser och nätverk för kvinnor i ölbranschen. Sedan 2013 anordnas årligen International Women's Collaboration Brew Day den 8 mars. Idag samlas kvinnor världen över för att brygga öl tillsammans under det gemensamma temat “foraging”; födosökande. I Sverige är det Hop Notch Brewing och Waxholms bryggeri under bryggmästaren Jessica Heidrichs ledning som i år står värd för eventet.
– Det känns viktigt att visa att vi finns, att vi är många och att vi har kul tillsammans. För att få mer kontaktytor. Jag har märkt att det är många tjejer som vill komma in i branschen men tvekar på grund av den manliga dominansen, säger Jessica Heidrich.
Hon driver sedan 2017 Hop Notch Brewing tillsammans med sin sambo Magnus Karperyd, och i fjol köpte de Waxholms bryggeri på Rindö. Att hålla på med öl var dock inte självklart från första början – Jessica är utbildad mikrobiolog och biokemist och började först jobba inom läkemedelsindustrin, där hon bland annat forskat på neurologiska sjukdomar som ALS och Parkinson. Samtidigt har hon alltid närt en tjusning för livets goda.
– Jag har alltid älskat att äta och dricka gott, och bryggde öl redan i studentkorridoren. Så jag utbildade mig till sommelier på Restaurangakademien, vilket var ovanligt på den tiden för den som inte var i restaurangbranschen eller tänkte sig en karriär där. När jag sedan efter tio år på läkemedelsbolag letade nytt jobb skickade jag ut lite spontanansökningar även inom dryckesområdet, bara för att se om det fanns någon som ville ha en.
Och det fanns det. Jessica snappades snabbt upp av ölimportören Galatea som hållit ögonen på henne och fick i uppdrag att skaka liv i varumärket St Eriks.
– Jag sköt från höften och skapade St Eriks pilsner som vann en direkt lansering på Systembolaget. Sedan dess har det bara rullat på!
Det har rullat på bra kan man konstatera. Efter tio år som bryggmästare på St Eriks och fyrfaldiga SM-vinster i bryggning i bagaget gick drömmen om ett eget bryggeri i uppfyllelse i höstas.
Hur ser vardagen ut i dag?
– Det finns ingen vardag, skrattar Jessica. Det är allt ifrån tappning, filtrering, saker som går sönder och måste lagas, mässor, leveranser, bokföring, transporter, designa etiketter, komma på nya recept… Det är ett otroligt roligt och kreativt jobb. Från att få en idé hemma i soffan eller i bilen till att några dagar senare stå och brygga en öl som en kompis efter tre veckor kan servera på sin krog – det är så surrealistiskt!
Baksidan av jobbet då?
– Det kan vara extremt tungt och jobbigt, bryggdagar är ofta 11-12 timmarspass. Men tillfredsställelsen att kunna ta på det du gör, att hålla i en flaska och säga att det här har jag presterat, det är en riktigt go känsla.
Inne på bryggeriet har det nu blivit dags att pumpa över mäsken till lakkärlet, där de fasta beståndsdelarna ska silas av. Därefter ska det kokas med humle och havtorn innan det hälls över på jästankar. Jessica förklarar vikten av temperaturerna i de olika stegen, hur de påverkar smaken och konsistensen.
Sara Norberg och Josefine Karlsson arbetar som bryggare på Nya Carnegiebryggeriet i Stockholm. Det är Saras fjärde gång på en Pink Boots-bryggning; Josefines första.
Behövs det sådana här separatistiska evenemang, tycker ni?
– Det är en svår fråga. Egentligen vill jag inte göra skillnad på kvinnor och män så, men det finns de facto en skillnad på hur man ser på kvinnor och män i ölbranschen. Så om det här är ett sätt att uppmärksamma att kvinnor kan brygga öl minst lika bra som män, och locka in fler tjejer i branschen, så är jag för, säger Sara.
Josefine instämmer:
– Jag skulle önska att det inte skulle behövas, men det gör det nog.
Båda vittnar om att de ofta blir bemötta med tvivel och ifrågasättande. Inte av branschkollegor, utan snarare av personer som kommer utifrån som till exempel kunder och leverantörer.
– De ställer kontrollfrågor och vill gärna hellre prata med en man. Häromdagen fick jag en klapp på axeln och ett förvånat “du var ju riktigt bra på det här” när jag kört truck, det hade aldrig hänt om jag varit kille, berättar Sara.
– Vi befinner ju oss också i en miljö där folk dricker mycket öl. Hos oss till exempel har vi en anslutande restaurang och pub där vi har visningar och provningar. Det är en lilla-gumman-attityd hos många av gästerna efter ett par öl, fyller Josefine i.
Det vore befriande att inte behöva bevisa sig hela tiden, menar de.
– Det hade varit så skönt att bara få finnas och få fokusera på ölen. Att slippa stå upp för att jag kan lika bra som mina manliga kollegor hela tiden, säger Sara.
Och ölen då? Den som tillverkas idag kommer att kallas för Boot Print, och är en session-IPA smaksatt med havtorn som ger en lätt syrlig, fruktig smak. Den som är sugen på att provsmaka får chansen från den 23 maj, då den lanseras i begränsad upplaga på Systembolaget.
