Kvinnor i skärgården har haft en högre ställning än kvinnor på land. Anledningen är att det på öar har varit viktigare att vara en ”riktig skärgårdsbo” än en ”riktig kvinna”. Det visar en nyligen publicerad studie.
I uppsatsen ”En riktig skärgårdsbo” från Högskolan i Gävle undersöks villkoren för kvinnor i Roslagens skärgård under 1900-talets första hälft. Författaren till studien, Malena Lundell, har varit fritidsboende på Blidö i fyrtiotvå år.
– Min bild av de skärgårdskvinnor som jag mötte under min uppväxt är att de har haft större inflytande över familjens och sina egna liv än kvinnor på land har haft. Och studien visar att det faktiskt är så, säger Malena Lundell.
Det som skiljer skärgårdskvinnorna mot kvinnorna på land är deras speciella skärgårdskompetens. För att vardagen skulle fungera på öarna behövde både flickor och pojkar lära sig att hantera båtar och ta sig fram över isen på vintern. Det fanns inget utrymme för den traditionella synen på flickor som fysiskt bräckliga.
– Inom genusforskningen pratar man om att könsnormerna är extremt starka. Det är alltså viktigt att uppföra sig som en ”riktig man” eller en ”riktig kvinna”. Men den här studien visar att i skärgården prioriterades det högre att vara en ”riktig skärgårdsbo” som kan hantera livsvillkoren där, framför att vara traditionellt kvinnlig, förklarar Malena Lundell.
Att skärgårdskvinnornas kompetens var viktigare än deras kön gjorde dem högre värderade än kvinnorna på land. Det gav dem i sin tur större handlingsutrymme och inflytande än fastlandskvinnorna.
– De kunde göra affärer, fiska, styra båten och sköta förhandlingar med sommargäster utan att det ansågs vara konstigt.
Men i mitten av femtiotalet kom färjetrafiken igång till Blidö och Ljusterö, vilket förändrade läget.
– Den speciella skärgårdskunskapen är inte lika högt värderad längre, vilket gör att kvinnornas position i den kontexten blir svagare, säger Malena Lundell.
