KRÖNIKA. Redan 2009, när idén började gro om att reformera Waxholmsbolaget och sjötrafiken, fanns tecknen på att planerna kunde utvecklas till en kostsam historia. Region Stockholm gav konsultbolaget KPMG i uppdrag att göra en fördjupad analys av sjötrafiken.
Rapporten, som omfattade 50 sidor och kostade 2,7 miljoner kronor, hemligstämplades med motiveringen att ”regionens ekonomi riskerade att skadas om innehållet blev känt”. När rapporten senare offentliggjordes visade den sig mest innehålla snömos och det fanns inte en beslutsfattare som ens ville ta i den med tång.
Sedan dess har regionens merkostnader (läs: onödiga utgifter) fortsatt att skena. Förra året förlorade regionen ett mål mot Ressel Rederi i hovrätten på grund av de upphandlingsfel man gjort. Det kalaset gick loss på 2,5 miljoner kronor och i förra veckan var det dags igen.
Genom förlikning måste regionen nu betala drygt 21 miljoner kronor till rederiet SSAB för liknande upphandlingsfel. Dessutom får regionen hosta upp ytterligare drygt 1 000 000 kronor i ombudskostnader för den långdragna processen.
I runda slängar har regionens merkostnader för sjötrafikupphandlingarna så här långt kostat skattebetalarna mer än 60 miljoner kronor men någon exakt siffra har inte presenterats.
– Nu ser vi till att dra lärdomar av det som skett, sade Michaela Haga (C), ordförande i sjötrafikutskottet, efter uppgörelsen med SSAB.
Det är ännu oklart exakt hur det ska ske men beskedet välkomnas säkert av Socialdemokraterna i regionen. De har under lång tid efterlyst att en fördjupad analys ska göras kring upphandlingarna av sjötrafiken och så sent som i tisdags lyfte Jens Sjöström (S) frågan igen i regionfullmäktige. Efter åratal av politisk turbulens, kostsamma upphandlingsfel och hemlighetsmakeri är det knappast för mycket begärt.
Faktiskt är en oberoende och fullt transparent genomlysning av frågan nödvändig om förtroendet för ansvariga politiker och tjänstemän ska kunna räddas. Bland de många frågor som kräver svar finns: på vilka grunder togs de felaktiga besluten? Varför lyssnade inte politiker och tjänstemän till de varningar man fick medan de misslyckade upphandlingarna ännu pågick? Oavsett svar kommer förstås inget ansvar att utkrävas av de ansvariga men kanske kan en gedigen utredning inspirera dem till en stunds eftertanke och ideologisk kontemplation. Är det lämpligt, eller ens möjligt, att släppa loss privata entreprenörer inom alla delar av samhällsservicen som till exempel kollektivtrafik och sjukvård?
Om de ansvariga ändå skulle finna att svaret är ja på frågan måste de ställa sig nästa: besitter verkligen regionen den kompetens som krävs för att lyckas med så pass komplicerade affärer och upphandlingar?
