Att skärgården är sårbar vid stormar och strömavbrott har visat sig om och om igen. Samhällsresurser i all ära, men även privatpersoner kan dra sitt strå till stacken. Radioamatörer kan vara en sista livlina vid kriser och katastrofer när all annan kommunikation brister.
– När inget annat funkar så kan vi hjälpa till, säger Björn Pehrson.
Björn Pehrson och Michael Grimsland, eller SA0BXI och SM0EPX som de också lystrar till, banar vägen fram genom snåren med armarna fulla av utrustning; stativ, parabolantenner, sladdar, verktyg och diverse elektronik. Vi befinner oss i ett skogsområde i norra Nacka och försöker ta oss så högt upp som möjligt i terrängen, för att där kunna ställa upp och rikta in en antenn mot centrala Stockholm i syfte att fånga upp en radiosignal.
– Vi har just satt upp den inne i stan och ska nu kolla att den tar sig hit. Det här är en av kärnlänkarna i nätet ut till skärgården. Signalen ska ner mot Ingarö sen, och det här är första hindret på vägen, sen ska det vara fri sikt, säger Björn Pehrson och börjar rigga upp stativet i en glänta som verkar lovande.
Björn Pehrson och Michael Grimsland är radioamatörer. I Sverige finns idag runt 12 000 spridda över landet. Ordet amatör har egentligen ingenting med kunskapsnivån att göra, utan särskiljer helt enkelt mellan kommersiell och ickekommersiell radioverksamhet. För att få kalla sig radioamatör behöver man klara vissa kunskapsprov och få en licens från föreningen Sveriges sändareamatörer, SSA.
– Vi bygger en bit av internet, ett backupinternet kan man säga. Vi har fått tillgång till resurser på villkoret att vi inte konkurrerar med någon, berättar Björn Pehrson.
”Resurser” innebär framförallt internetadresser samt tillgång till radiofrekvenser, det vill säga utrymme på radiospektrat. Det är en begränsad naturresurs med stort samhällsekonomiskt värde. Här har radioamatörer ett mycket större frekvensutrymme än många av mobiloperatörerna, som lägger tiotals miljarder kronor på att få tillgång till utrymme en bråkdel så stort.
I gengäld är tanken är att dessa frivilliga krafter ska kunna hjälpa till när samhället drabbas av en kris. Hittills har radioamatörer i Sverige använts i liten skala vid stormar och elavbrott, men i länder som Australien och USA är det betydligt mer organiserat och vanligt att ta hjälp av civilsamhället vid till exempel bränder och orkaner, då mobilnät och el slås ut och ordinarie kommunikationsmöjligheter försvinner.
– Vi får ses som en tillkommande resurs. Myndigheterna bygger ju sin verksamhet på att ha folk anställda, men vi kan stötta upp. Vi har folk överallt som kan sina grejer och har dem igång, säger Michael Grimsland. Björn Pehrson fyller i:
– Mycket av det vi gjort hittills bygger på att man har grejer hemma i stugan; radioutrustning och bilbatteri om strömmen går. Då kan man kommunicera därifrån och till exempel tillkalla ambulanshelikopter om det behövs. Men det vi gör nu är att bygga en fast struktur av radiolänkar och bygger från punkt till punkt. Då kan vi också skicka bilder och filer, det är mer kapacitet på radio än vad du har hemma i ditt eget internetuttag.
I takt med att samhället blir allt mer inriktat på krisberedskap har Michael Grimsland och Björn Pehrson märkt ett ökande intresse för amatörradio. Allt från ”prepper”grupper till villaföreningar och byalag hör av sig till dem för att förstå vad de kan göra. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, fick nyligen ett regeringsuppdrag att bygga ut räddningsvärnskapaciteten, alltså frivilliga räddningsstyrkor. Det finns en hel del sådana i skärgården, bland annat på Runmarö, Husarö, Ingmarsö och Möja.
– Det är dem vi hoppas få lokal kontakt med. Även om det inte finns någon radioamatör just där så finns det kanske någon i räddningsvärnet som kan ta ett ansvar för att sätta upp kommunikationen om den går ner.
Svårigheten med att få till detta fasta nät är framförallt att hitta platser, som till exempel höga byggnader att få sätta antenner på. Då är det både en för- och en nackdel att driva en ickekommersiell verksamhet.
– Mobilbolag som vill ha täckning i ett område, de kan ju betala för att vara på ett hustak hos en bostadsrättsförening. Det är tiotusentals kronor per år i hyra, det kan inte vi betala, förklarar Michael Grimsland och fortsätter:
– Då är vi beroende av välvilligheten hos folk som har tillgång till sådana platser. Men medan de kanske inte kan säga ja till någon som vill tjäna pengar på det, så gör vi det för samhällsnyttan och då kan det faktiskt vara lättare att få tillträde till olika ställen som andra verksamheter kanske inte får.
Tillbaka till dagens test i Nacka. Michael Grimsland förklarar medan han monterar en tallriksformad antenn på ett stativ, och kopplar den till en låda.
– Det här är alltså radiolänkutrustning. Det är egentligen samma som du har i din laptop och pratar med WLAN men tallriken gör att det blir en riktad signal. Det är som en ficklampa, den lyser starkt men väldigt smalt.
Det kräver därmed fri sikt, och efter en stunds sökande efter kontakt utan resultat blir slutsatsen att det är för mycket träd i vägen. Björn Pehrson ger sig av genom snåren ner mot vattnet i jakt på en bättre plats. Efter några minuter hörs hans stämma eka genom skogen:
– Här ser det bättre ut!
Vi följer hack i häl och mycket riktigt, snart öppnar sig en udde på höjden med fri sikt in mot stan, över Lidingö och Gärdet.
Återigen mobiliseras masten, och denna gång går det bättre. Displayen visar gröna lysdioder vilket indikerar att trafiken är igång, och Björn och Michael pustar ut.
– Klart lyckat! Full signal. Det är bara att konstatera, ett väldigt lyckat resultat.
Nästa steg blir nu att göra om samma sak ute på Ingarö.
– Då är det hela sträckan. Om det funkar kommer vi prata med de som har samfälligheten där om att få montera upp en antenn i en flaggstång.
Vad är tjusningen med denna hobby, tycker ni?
– Att se bitarna komma fram! skrattar Björn Pehrson.
– Sen är målet ganska bra, att man kan hjälpa till med det man kan. Att vi som privatpersoner med ganska enkla medel kan åstadkomma mycket, tillägger Michael Grimsland.
Fakta/AMATÖRRADIO
• I Sverige finns cirka 12 000 certifierade sändareamatörer.
• Riksorganisationen Sveriges Sändareamatörer är paraplyorganisation.
• Stockholms Skärgårds Sändareamatörer är lokalföreningen på Värmdö/Ingarö, som nu bygger upp ett nätverk av kommunikationspunkter, mobila enheter, radiolänkar och oberoende internet som ska funka vid kris.
• Vill du gå med i föreningen eller veta mer? Kontakta ordförande Tomas Peterson på tomas@tpsport.se.
