KRÖNIKA. I mitten på mars stod jag med ryggsäcken packad, redo att ge mig av. Jag skulle vara tjänstledig i ett halvår, vandra långt på andra sidan jorden och bo i tält. Nu blev det ju inte så, av förklarliga skäl. Det blev stökigt rent praktiskt, med att få tillbaka jobb och uthyrd lägenhet, men den mentala kullerbyttan var värre. Jag var ju så inställd på att kasta loss och få flaxa fritt ett tag.
Det är en exalterande känsla att kunna ta hela sitt bohag på ryggen och ge sig av varthelst man önskar. Att befria sig från prylar som man ändå inte använder, klara sig själv, äta när man är hungrig, vila när man är trött. Den längtan efter ett friare och enklare liv är något jag nog delar med många fler.
En ny (eller kanske snarare nygammal) livsstil har varit på uppsegling i Sverige under de senaste åren – ett mer minimalistiskt, naturnära sätt att leva. Intresset för fenomenet “Tiny houses”, små, enkla hus på hjul, ökar. Många tilltalas av nya former av självförsörjande kollektivboende där man kanske delar trädgård och kök, men samtidigt har sitt eget krypin som man dessutom kan ta med sig runt och upptäcka världen i.
Det spartanska livet är inte något nytt för många skärgårdsbor. Däremot har det blivit allt svårare att bosätta sig i skärgården om man inte är särskilt bemedlad. Långdragna processer kring bygglov och strandskyddsdispenser sätter gärna käppar i hjulet för den som drömmer om en egen liten stuga. Kanske ligger en del av lösningen i nya sätt att bo? Det tror i alla fall Elin Dahlgren, som drog ihop en kurs i Tiny housebygge på Nämdö som du kan läsa om längre fram i tidningen. Resultatet blev ett hus gjort helt av återvunnet material, tillgängligt för den som händelsevis vill testa på livet som öbo.
Än så länge finns inga tydliga regelverk för vad som gäller för dessa flyttbara minihus, som varken riktigt räknas som husvagn eller friggebod. Det blir intressant att se hur myndighetssverige kommer att möta trenden. Kommer det välkomnas som ett innovativt sätt att lösa ett behov? Eller siktar man återigen på att krångla till det så mycket som möjligt?
Några andra som gjorde slag i saken för en ny, normbrytande vardag är familjen Sundelin, som för drygt ett år sedan kastade loss från tryggheten och gav sig iväg på långsegling med obestämt slutdatum. Jag blir glad i hjärtat när jag hör att de inte såg småbarnsåren som något hinder i vägen för att förverkliga sin dröm, utan satsade och visade att det gick. Det är inspirerande.
