KRÖNIKA. I fredags stannade jag till med cykeln och bunkrade på bensinmacken på vägen mellan redaktionen i Hammarby sjöstad och Gäddviken vid Kvarnholmen där jag har min båt. Det blev yoghurt, grillchips, en nyare variant av chips gjord på linser, några burkar öl, ägg, Gräddad längtan, prickig korv, mjölk - laktosfri, för hållbarheten och fyrtaktsolja till motorn för säkerhets skull. Med den nordostliga brisen kunde jag segla genom Skurusundet och hittade så småningom en passande ö nära Smådalarö, där jag la till i skymningen. Jag åt några prickigkorvmackor och drack en öl och sen kojen. Men om jag hade kunnat ringa efter en härlig middag, gärna något grillat och en god sallad, och få den direktlevererad, hade det ju inte varit helt fel. Och varför inte en flaska vin och några goda vänner, gärna någon med gitarr och sångröst?
Snus hade jag kunnat avstå mer än två dagar men om kaffet hade varit slut, då hade jag försmäktat. Bensin hade inte heller varit dumt om någon hade levererat, i synnerhet en dag i stiltje, skvalpade med bom och stag slängande och med soppatorsk, i någon färjerik farled eller varför inte ett rent bränslefilter eller varför inte en väl fungerande motor? En leverans bra paddlare hade ju också varit ett alternativ. Jag har ingen el ombord och tycker väl inte att jag behöver det men när mobiltelefonbatteriet har laddat ur hade det varit fint med en direktleverans extra el.
För ett par veckor sedan låg jag på klubbholmen Lilla Skratten norr om Vaxholm och slipade skarndäck i solgasset, då dök en liten röd motorbåt upp med två tonåringar. ”Vill du ha glass” frågade de. ”Ja gärna!” svarade jag och så räcktes glassen elegant över med en håv och jag betalswishade. Glassen var god och dyr men jag blev på gott humör. Den fick mig att tänka på när jag var barn och ute på seglingssemester med familjen. Då hände det inte sällan att bulltanten kom farande och ropade ”Bullar, bullar, färska bullar” Vi brukade köpa men ofta var bullarna lika kalla som glassen.
Istället för grillmiddag blev det ramen med ägg till lördagsmiddag och så linschips till det. Några böcker och min skrivbok höll mig sällskap den här helgen. För min del är det något primitiva, ensamma och ibland
mödosamma en kär del av det seglingsliv jag lever, i kontrast till den bekväma vardagen. Men tänk om det funkade att bara ringa eller e-handla sig till direktleveranser vart jag än befann mig i skärgården, dygnet runt. Då skulle mina seglingsinfall kunna bli ännu mer spontana och utan kaffe försmäktar jag.
Text: Sofia Broomé
