Bojar som har sjunkit, kättingar som rostar och bryggor som måste fixas. Ja det är långt ifrån någon lugn och ro som råder så här års runtom på skärgårdens båtklubbar. Vi tog en titt bakom kulisserna på Karlslunds marina.
Ett stilla vårregn faller över södra skärgården. Det lägger sig blankt och vackert över kajer och bryggor, över stöttor och båtar. Havet ligger som en spegel och kastar tillbaka reflektionerna av en lång rad renlinjerade båtar som ligger för ankar i blöt vinterdvala.
Men plötsligt bryts lugnet och tystnaden på Karlslunds marina när vattenytan bryts, ett maskförsett huvud sticker upp ur vattnet och en stor brandslang med forsande vatten lyfts över vattenytan.
– Nu är det rent och fint på slipen, ropar dykaren Tony Jakobsson till några killar på bryggan som stänger av det forsande vattnet.
Tony är en av de entreprenörer som har fullt sjå vintern igenom att hålla marinan i toppskick inför vårens och sommarens anstormning av båtägare. Marinan är en av skärgårdens största, med 1 400 båtar. Området är gigantiskt, både på land och i havet. Så här års tar merparten av båtarna över marinans landyta som tätt packade sillar. Om någon månad är de alla förpassade till vattnet, till det stora bryggkomplex som nu ligger i princip tomt.
– Bryggorna sitter fast med totalt 9 000 meter kätting, förklarar Tony och visar hur de ser ut efter 10-12 år i vattnet. Rost och smuts faller av de gamla kättingarna, som bara är skräp kvar av:
– Varje år byter vi ut 600 meter kätting, plus bojstenar. Alla kedjor är utbytta två omgångar, säger han och fortsätter:
– Det är därför jag måste spola rent slipen nu när det jobbet är klart. Det hamnar så mycket skit på rampen från kättingarna och stenarna så att sjösättningsvagnen fastnar.
Tony Jakobsson visar runt på marinan där både små och stora båtar samsas om platsen, vissa med segel andra med gigantiska motorer.
– Det är som ett minisamhälle här. Man hittar alla klasstillhörigheter, små små träbåtar, bredvid stora femmiljonersbåtar, något som jag tycker skildrar samhället som det ser ut.
Vi vandrar vidare över det vidsträckta området. Karlslunds marina drivs av en förening sedan 1989, efter att tidigare ha drivits av bränslebolaget OK. Redan i starten utökades antalet båtplatser med 500 och hela bryggkomplexet vändes så att båtarna skulle kunna förtöjas på bästa sätt för de oftast sydvästliga vindarna.
Medlemmarna sköter själva sin vakthållning av området, med vaktplikt cirka en gång per år, vilket man har gjort med den äran. Karlslund är i dag den marina som har lägst stöldfrekvens på hela Södertörn.
Här finns mängder av faciliteter och service, som skeppshandel med båttillbehör, servering och restaurang, marinservice, verkstad, färskvatten och eluttag på alla bryggor, uppläggningsplats för jollar, mastkranar, sopcontainrar, oljesug, slamsug för toalettavfall och miljöstation för att nämna några delar.
Men trots det menar Tony Jakobsson att det stora arbete som görs så här års, bakom kulisserna, är i det närmaste okänt bland folk:
– Det är så himla mycket på en marina som måste fungera. Så på vintern är det väldigt mycket jobb, jobb som folk inte ser, säger han och fortsätter:
– Skulle de se det här så skulle de förstå vad det är som kostar pengar, vad avgifterna går till. Bara sophanteringen sommartid, för 1 400 båtar, är ett jättejobb och en väldigt stor kostnad, säger Tony.
Innan säsongen startar ska ledningarna till den nya toasugstationen i havet som främst ska betjäna gästhamnen läggas ut. När lagen träder i kraft 1 april kommer marinan därmed att ha två stationer för ändamålet.
Ett annat jobb, som precis som kättingarna, är ständigt pågående är lagning och ersättning av Y-bommar, liksom byte av gamla, vattensjuka bojar som riskerar att sänka bommarna. Mycket dykning alltså för Tony och hans kollegor. Något som dessvärre måste kombineras med en hel del städning av sjöbottnen:
– Vi hittar mycket sopor när vi dyker. Som båtbatterier, många med namnen kvar på där vi ringer upp ägaren. Det kan också vara handväskor, mobiltelefoner, segel, nät, tampar, kaffepannor, stekpannor och soppåsar, berättar Tony och fortsätter:
– När vi byter kedjor så passar vi på att rensa marinan. Det blir en stor kostnad, men det är en samtidigt en stor insats för miljön.
Något som har gjort livet betydligt lättare, och framför allt säkrare, för de anställda på marinan är kravet på att alla båtar ska stå på särskilda stöttor. Detta för att undvika den många gånger osäkra hanteringen med båtar i vaggor och på egna bockar. Stöttorna får medlemmarna hyra av föreningen.
– Vi har fått en ny upptagningsvagn som gör att vi slipper lyfta båtarna. Alla lyft är farliga, så det är en stor fördel. Dessutom går det dubbelt så fort, säger Tony Jakobsson och visar upp de slimmade metallstöttorna som faktiskt ger ett betydligt prydligare intryck av de upplagda båtarna än vad som annars är vanligt på båtuppställningsplatser.
En annan fördel med vagnen är att masterna kan vara kvar på båtarna då lyften och kranhanteringen försvinner.
– Det har blivit jättepoppis att ha kvar masten på båten hela vintern. Det är få som mastar av i dag, möjligen om masten kräver översyn, säger Tony Jacobsson.
Vid en av bryggorna närmast land ligger ett 30-tal båtar och väntar på sommarvindar. Det är vinterliggarna som tack vare så kallade ”istuggare”, det vill säga ispumpar där en propeller sätter fart på vattnet, ligger i hela vintern. Även om denna vinter inte har erbjudit några större svårigheter att bita i för istuggarna.
Förutom den fasta personalens jobb med kättingar, bryggor och bojar är det knappt en människa som rör sig på det stora området. Men, säger Tony:
– Så fort solen kommer fram och vårkänslorna väcks så blir det ett himla liv. Då är det hur mycket folk som helst som ser över sina båtar och fixar och donar. Och på sommaren blir det ännu värre, då är det som en annan planet här jämfört med i dag.
