KRÖNIKA. De delårsboende ökar i skärgården. Ofta är det pensionärer med gott om pengar som är ute efter lugn och ro i den vackra naturen.
De kan generera jobb och nya idéer för lokalsamhället, men driver också upp fastighetspriserna och betalar sällan skatt i skärgårdskommunerna.
Dessutom innebär de en förskjutning av makten på öarna. Det visar den nya utgåvan av den stora boken ”Sveriges öar”, en sammanställning av situationen på 1316 svenska öar som ges ut för tredje gången av ö–älskaren Anders Källgård.
Den första upplagan av Anders Källgårds ögranskning gavs ut 2005. Den andra 2013. Han bor själv på fastlandet, där han jobbar deltid som läkare, men älskar öar och kallar sig ”nesofil” (efter det grekiska ordet för ö).
För att få vara med i hans bok krävs att ön inte har någon fast förbindelse till fastlandet (alltså är Öland ingen ö). Det ska också ha bott någon på ön efter 1900.
Under de åtta åren mellan den första och andra upplagan minskade den fasta befolkningen på öarna nästan överallt. I den senaste upplagan har antalet invånare stabiliserats och i Stockholms skärgård och Roslagen till och med ökat från 7865 till 8603, enligt Anders Källgårds mått ”helårsboende”.
En annan upptäckt är alltså att antalet delårsboende ökar.
Helårsboende definierar Anders Källgård en person som tillbringar minst elva månader om året på ön. Ofta betyder det att hen även är mantalsskriven där, men inte alltid. En delårsboende tillbringar inte bara sommaren utan även en stor del av övriga året på ön, enligt Källgårds definition.
– På vissa öar innebär ökningen av delårsboende en vitalisering. De kommer med nya idéer och är drivande i utvecklingen, säger Anders Källgård.
Å andra sidan kan fler välbeställda delårsboende innebära att helt andra frågor kommer i fokus ute på öarna. Anders Källgård citerar en helårsboende som säger:
– För oss gäller det överlevnad, för dem gäller det årets midsommarfirande.
På Kosteröarna har så många rika norrmän köpt hus att en del av de bofasta invånarna nu kräver ”boplikt” för att man ska få köpa hus där.
Men att somliga är bofasta och andra tillbringar delar av året på en ö behöver inte nödvändigtvis innebära en konflikt eller maktkamp.
Det finns exempel från Stockholms skärgård, till exempel Möja och Nämdö, där bofasta och delårsboende jobbar tillsammans för att utveckla öarna och skapa nya förutsättningar för bland annat fler fastboende.
Istället för att söka skillnader och målkonflikter har nesofiler av alla slag mer att vinna på samarbete och gemensam utveckling än konflikter och revirtänkande.
